På natten skulle jag kissa. Ute på toaletten tittade jag mig själv i spegeln; där stod en medelålders kvinna, lite tunn, i vit sjukhusnattlinne, armen kopplat via sladd till ett högt ställ (på hjul) med saltvattendropp. ‘Hon spelar bra efter att ha varit statist i flera filmer’ sa jag till spegeln. Fattade direkt att dethär var ingen film, det var Malenes verklighet. På morronen grät jag.
Idag är det 5 dagar sedan jag gick in i väggen. Jag sitter i min husvagn och skriver. Har det ok. Kvällsmaten var mackor och vatten, lite vitvin. Här é varmt o gott. Min värld.
Hur länge har jag varit stressad?
Det senaste året har – bortsett från ljuvlig musik o fina människor – absolut inte varit bra..
I oktober 2016 fick jag en (trådlös) insulinpump, efter 36 års diabetes är det en bra, men stor omställning. En vecka senare sa sambon att han inte ville ha ett parförhållande.
1. december skickade jag en hel översatt och grafiskt monterad bok till tryckeri. Så skrev jag på ett hyreskontrakt. Därnäst var det jul och jag flyttade in i ett stort, tomt, gammalt, kallt hus. I januari började jag spela/sjunga ideellt för nyanlända kids. I februari började jag i psykoterapi. I mars var jag i mitt danska hus (Bogø) för sista gången. I april åkte jag mot Stockholm, men kom inte fram p gr a terror. Min bästa vän fick en cancerdiagnos.
Och jag fick beskedet, att jag har benskörhet (osteoporos).
I juni beslöt jag att flytta från den stora villan. I juli hade vi visfestival i Vittsjö – det blev succé, men jag hade ju jobbat för det ett helt år.
Samma dag som min mors man dog, såldes mitt danska hus på exekutivauktion.
I september åkte jag till Danmark och spelade 3x 45 minuters underhållning på restaurang – borde va omöjligt med mina frozen shoulders. Jag sålde 2 gitarrer och många av mina saker på loppis. Resten av sakerna gav jag bort.
Ni vet nog att jag bara kan jobba 15-20 timer per vecka, är så känslig, blir så trött. Att va osäker på framtid och ekonomi är för dom flesta en jätte-stressfaktor.
Förvaltningsrätten gav svar i förrgår: Nej. Ingen deltidssjukersättning till Malene. Bra att det finns försörjningsstöd i Sverige – landet jag vil bo i, och som jag älskar!
Skrev 16 september kl 14:46
Stressens kontor
Jag sitter på stressens kontor
alla dörrar står öppna
det blåser in.
45 min. efter hade en gul minibuss lämnat mig i säkra händer hos personalen på Hässleholms sjukhus, akut-vårdavdelningen. Mitt socker +ketoner i blodet hade alldeles för höga värden.
Jag är inte dum. Kanske hade min situation då varit mycket värre. Men jag har alltid tyckt att det var svårt att navigera här i världen – jag passar inte in i systemen!
Hur jag ska leva resten av mitt liv, vet jag inte än. Det är mycket att lära. Mycket att ändra. Ska jag fortsätta vara kulturarbetare med hyfsat tacksamhet och lite lön?
Jag är sjukskriven nu och skall aldrig mer jobba på Stressens kontor !!
Efter dygnet på sjukhuset, kom jag hem, per gul minibuss, och stod igen i den stora, trista villan med flyttpackningen som inte var färdiggjort.. Utanför sken solen och Öggi log mot mig. På kvällen flyttade jag ut i husvagnen.
I tacksamhet <3
Malene
