Stressens kontor

På natten skulle jag kissa. Ute på toaletten tittade jag mig själv i spegeln; där stod en medelålders kvinna, lite tunn, i vit sjukhusnattlinne, armen kopplat via sladd till ett högt ställ (på hjul) med saltvattendropp. ‘Hon spelar bra efter att ha varit statist i flera filmer’ sa jag till spegeln. Fattade direkt att dethär var ingen film, det var Malenes verklighet. På morronen grät jag.

Idag är det 5 dagar sedan jag gick in i väggen. Jag sitter i min husvagn och skriver. Har det ok. Kvällsmaten var mackor och vatten, lite vitvin. Här é varmt o gott. Min värld.

Hur länge har jag varit stressad?
Det senaste året har – bortsett från ljuvlig musik o fina människor – absolut inte varit bra..
I oktober 2016 fick jag en (trådlös) insulinpump, efter 36 års diabetes är det en bra, men stor omställning. En vecka senare sa sambon att han inte ville ha ett parförhållande.
1. december skickade jag en hel översatt och grafiskt monterad bok till tryckeri. Så skrev jag på ett hyreskontrakt. Därnäst var det jul och jag flyttade in i ett stort, tomt, gammalt, kallt hus. I januari började jag spela/sjunga ideellt för nyanlända kids. I februari började jag i psykoterapi. I mars var jag i mitt danska hus (Bogø) för sista gången. I april åkte jag mot Stockholm, men kom inte fram p gr a terror. Min bästa vän fick en cancerdiagnos.
Och jag fick beskedet, att jag har benskörhet (osteoporos).
I juni beslöt jag att flytta från den stora villan. I juli hade vi visfestival i Vittsjö – det blev succé, men jag hade ju jobbat för det ett helt år.
Samma dag som min mors man dog, såldes mitt danska hus på exekutivauktion.
I september åkte jag till Danmark och spelade 3x 45 minuters underhållning på restaurang – borde va omöjligt med mina frozen shoulders. Jag sålde 2 gitarrer och många av mina saker på loppis. Resten av sakerna gav jag bort.

Ni vet nog att jag bara kan jobba 15-20 timer per vecka, är så känslig, blir så trött. Att va osäker på framtid och ekonomi är för dom flesta en jätte-stressfaktor.
Förvaltningsrätten gav svar i förrgår: Nej. Ingen deltidssjukersättning till Malene. Bra att det finns försörjningsstöd i Sverige – landet jag vil bo i, och som jag älskar!

Skrev 16 september kl 14:46
Stressens kontor
Jag sitter på stressens kontor
alla dörrar står öppna
det blåser in.

45 min. efter hade en gul minibuss lämnat mig i säkra händer hos personalen på Hässleholms sjukhus, akut-vårdavdelningen. Mitt socker +ketoner i blodet hade alldeles för höga värden.

Jag är inte dum. Kanske hade min situation då varit mycket värre. Men jag har alltid tyckt att det var svårt att navigera här i världen – jag passar inte in i systemerna!
Hur jag ska leva resten av mitt liv, vet jag inte än. Det är mycket att lära. Mycket att ändra. Ska jag fortsätta vara kulturarbetare med hyfsat tacksamhet och lite lön?
Jag är sjukskriven nu och skall aldrig mer jobba på Stressens kontor !!

Efter dygnet på sjukhuset, kom jag hem, per gul minibuss, och stod igen i den stora, trista villan med flyttpackningen som inte var färdiggjort.. Utanför sken solen och Öggi log mot mig. På kvällen flyttade jag ut i husvagnen.

I tacksamhet <3
Malene

‘Min husvagn’

Min husvagn
 (första husvagnshymn..)

C                         G                         Am
Min husvagn är det bästa som har kommit min väg
C                          G                       Am
Min husvagn är det bästa som jag har..
Dm7                        A                         Dm7
Och tycker du att husvagnsliv är inget för dig
G                                             C         G
spelar det ingen roll för mig,    för:
Min husvagn..

C                                     Am
Jag har alltid var’t en rotlös blomma
Dm7                              G
en som inte tål att få kalla fötter
C                                   Am
en sån som behöver ljus för att trivas
Dm7                                  G
en sån som måste vara nära naturen.

C                                    Am
I min husvagn är jag hemma var den än står
Dm7                          G
jag har golvvärme – och takfönster
C                                         Am
vad gör det då att champagneglasen
Dm7                    G
måste ligga vågrätt ?

Min husvagn.. x 2

(c) Malene Langborg 20 september 2017

Det märkligaste jag gjort..

Vad är det märkligaste du gjort? Tänk efter.
Jag kan inte komma på nåt märkligare än hur jag valde att leva dagen idag.
Försöker tänka längre tillbaka.. var det:
När jag stal bultar på en brobyggarbetsplats som 13åring?
När jag störde direktörens jultal i det anrika företaget med att sätta en leksaksmus i spin på golvet?
När jag sa ja till ett frieri på PetersPlatsen i Rom?
Nej, det märkligaste jag har gjort, är att hålla gratis-loppis i Vittsjö, att ge resten av mina möbler och saker bort som led i processen mot prylfrihet och fördjupningsmöjlighet i mer andliga och kreativa saker.

Jag började ha loppis i försommaren. Då sålde jag överblivna saker från de 2 hus jag hade i Danmark (båda såldes med stora förluster, men prylarna hade jag kvar). När jag då kring midsommar beslöt att flytta till mindre boyta, sorterade jag mina saker igen. Och igen. När det blev september och jag såg hur mycket det var kvar efter slut-utförsäljningsloppisen, blev jag desperat!

Denna kväll, efter en mycket speciell dag, börjar stressen släppa sitt tag i mej.
I en köp- o säljgrupp lokalt för Vittsjö (på ett socialt medie) skrev jag att folk kunde komma förbi på gratis-loppis. Nu är ju jag en person med hög känslighet, så att telefonen ringde 3 gånger, och jag fick åtskilliga elektroniska meddelanden, gav mig hjärtklappningar och högt blodsocker. Haha – jag skrattar också högt. Men stressigt blev det mellan kl 16 och 20 – det var samtidigt jäkligt kul !! Grejorna jag trodde jag hade mycket personliga förhållanden till, fick plötsligt personlighetsändringar och log mot mig på väg ur mitt hus i någon annans famn. Högst märkvärdigt!

Vittsjöborna är effektiva när det gäller. För det är inte mycket kvar i ‘loppisbutiken’ nu. Lucky me! som då bara har lite att packa ner och lämna till välgörenhet.
Jag hoppas jag har gjort nåt välgörande idag. Det är gjädjande att ge. Många sa ‘Lycka till med ditt husvagnsliv!’, jag svarade ‘Vi ses i Vittsjö!’. Alla tackade. En kvinna gav mig ett speciellt tacksamt, kort blick som sa mer än tusen ord. Då blev jag mycket rörd.

Försöker tänka efter igen..
jo, det är nog det märkligaste jag någonsin gjort.

Detta var också en HusvagnsHistorie. Jag har börjat på Instagram. Första försiktiga bild igår https://www.instagram.com/malenelangborg/

GenbrugsGardiner

Blårutiga, sköna, återvunna.
Tyggardiner vill jag ha, även om husvagnen har effektiva rullgardiner. Det ser ju fint ut. Men allitterationen funkar bara på danska.

Idag hade jag loppis igenigen – det var inte många kunder, jag är jävla trött på loppis, förresten. Men imorron är sista gång. Vad jag ska göra med det som inte säljs, ligger lite öppet.. ge prylarna till nyanlända och resten till en återvinningscentral blir nog lösningen.
Efter dagen i ‘loppisbutiken’ flydde jag ut till husvagnen som gav mig lugn och glädje igen. Husvagnseffekten.

Genom åren har jag sparat tyger, gjort patchwork och annat av det som jag ser som en ressurs. För i tyglådorna (sorterat i färger, såklart), låg några blårutiga köksgardiner som jag sydde till en sommarstuga jag ägde tillsammans med en halvgalen dansk kille för 20 år sedan. I fin tråd med mina återvinningstankar, blev dessa blårutiga nu klippt över och monterat vid husvagnens soffgrupp i köksändan. Hurra vad fint!