4000 tulpaner

Damen påstod att hon hade 4000 tulpaner i blom.
Det måste jag se!, tänkte jag.
Så, på vägen hem idag, äkte jag dit. Solen sken och hon satt med kaffe i sin trädgård – ett paradis på jord.
Jag var helt tagen av dessa gula och röda tulpaner, också för att dom var så många.
Varför gör ni dethär?, var min fråga. För njutningens skull, svarade hon.
Hurra!, tänkte jag.
Vi pratade en stund om livet (och Gud) medan vi tog en kopp kaffe, och jag kände mig tacksam och rik när jag åkte därifrån. Hon kramade om mig, var glad att jag hade kommit förbi.
Så fint när man vill dela med sig av sin njutning. Som att spela musik för människor – eller visa upp sina 4000 blommande tulpaner!

Bor man i husvagn finns möjligheten att lägga lök till 4000 tulpaner liksom inte.
Jag är medlem i en grupp på facebook för folk som bor i husvagn (eller husbil). Många där hyllar friheten igen och igen: Igår var vi där, och idag är vi här.
Jag förstår kanske vad dom menar.. det var såna tankar som ledde mig till beslutet om att bo i husvagn. Men hittills har jag inte åkt nånstans.. haha! Tvärtom har jag sett fördelar med att stanna och fördjupa relationen till en miljö, ett samhälle och dess människor. Upptäcka att man inte behöver köra nånstans för att träffa spännande människor. Dom finns här. Eller där du är. Det finns inga vanliga människor – alla har sin plats eller filosofi eller glädje som dom generöst delar med sig.

Idag, 5 maj, är dagen där vi blev fria av andra världskriget (för 73 år sedan). Sorgen finns 1-2 generationer tillbaka och därmed i oss som lever nu. Att det påbörjas nya krig istället för att lägga tulpanlökar, är vi ju många som inte förstår.
Men frihet förstår vi. En stark känsla i alla människor. Den har dock olika uttryck. Idag mötte jag en dam och hennes 4000 tulpaner!

   

 

   

Bevara brickbanden!

Ett pyttelitet kulturprojekt

PROJEKTBESKRIVNING
Museum: Brickband i en Husvagn

från wikipedia:
‘Ett brickband är ett tvådelat band som används för att hänga upp en bricka på väggen. Brickband är ofta i textila material men kan även vara av exempelvis plast eller läder. De kan vara enfärgade eller mönstrade. Bandet består av två öglor som förenas upptill av en ring eller sölja i ett hårdare material, exempelvis trä eller metall, och hängs i ringen eller söljan på en spik eller krok på väggen i ett kök eller en matsal. Brickband var vanliga i svensk heminredning omkring mitten av 1900-talet. [Benämningen brickband används även något slarvigt och oegentligt om brickvävda band.]’

Brickband förtjänar ett museum !
Jag som vill skapa ett sådant, har samlat brickband en del år. Målet är 200 stycken och även då tar dom inte upp mer plats än att kunna ställas ut i en husvagn. Mysigt för besökare, praktiskt; museet kan åka på turné och ibland ansluta sig större textila arrangemang runt om i Sverige.
Brickband är enkla och praktiska; dom kan användas till mycket mer än brickor, t ex tidningar och trumpeter. Dom kan göras av moderna material i nutidsstil, men, begagnade är dom både kvinno-, folkhems- och slöjdhistoria. Kulturarv skulle jag säga.
Eftersom det finns stolta hantverkstraditioner i trakten – tänk på Lilli Zickermans vävkurser och arbete för den textila allmogekonsten (och medan hon bodde i Vittsjö grundade hon Föreningen för Svensk Hemslöjd), vi har också Zickermanska Rummet i Vittsjö bibliotek.
Lite research har jag gjort; brickband fanns redan på 30talet i Sverige, men det ser ut som att dom är ett skandinaviskt fenomen; dom finns bara här!
Ett brickbandsmuseum är unikt.

Tanken är att ställa upp en retro-husvagn på privat mark, ha öppet i helger – och utöka sommartider. Museibesökarna betalar entré och det kan serveras kaffe utomhus – vid specialarrangemang kan Det Lilla Brickbandet spela levande musik (undertecknat med gitarr). Vid intresse kan anordnas workshops där deltagarna gör sina egna brickband. Efter en rad program på tv om små museer, tycks denna museumsidé vara trendy. I en tid där allt går väldigt snabbt, är ett museum som ett andhål, en paus, en djupdykning i en annan tid.
I brickbandsmuseet får man beröra banden, känna på tyget – och sätta sig ner i husvagnen och njuta lugnet en stund.

Samarbetspartners kan vara hembygdsföreningar, lokala museer och textilorganisationer och -mässor. Husvagnen kan vara med på ett hörn i många sammanhang – det ambulerande museum.

Marknadsföring skall ske via webbsajt, sociala medier, turistföreningar med mera. Gäster kan vara turister från alla länder, lokala, nätverket, människor med kulturhistorieintresse, textil- och även husvagnsfolket.
För mig personligt – som har varit sjukskriven med stress – är det ett överskådligt projekt som kan vara en del av mitt arbetsliv. Jag har resurser som grafiker och skribent och kan således skapa broschyrer, webb m m  – loggan överst har jag designat.

Malene Langborg, Vittsjö, 2 april 2018

– – –

Igår, 26 april 2018, fick jag svar från Hässleholms kommuns kulturförvaltning: projektet får 5 000 sek ! Jag blev väldigt glad över erkännandet av min idé.
Men kan man skapa ett kulturprojekt för 5 000 spänn ?
Med kreativitet, vilja, lite tur och Guds välsignelse kan man lyckas!

Kul att HusvagnsHistorier utvecklar sig! Museet får dock en egen hemsida.

Första..

2018
Detta är min första vår som husvagnsinvånare. Jag har längtat !
Men Öggi och jag har klarat av vintern ganska bra, tycker jag. Varken hon eller jag visste ju vad vi sa ja till. Det går framåt – mot ljusare tider på flera nivån.

Detta är mitt första förtält – ja, det var det enda jag hade råd med
(149:- kr på Rusta), men det är hur fint som helst 🙂

ps. När jag bodde i Odsherred på västra Själland, arrangerade jag också visfestivaler (3 år i rad 2012-2014). I 2013 var temat ‘NU med fortelt og fællessang’ helt i orange och retrostil. Det var kul !
Förtältet var en tygtriangel, kallad ‘vindskydd’ (læsejl), köpt på Jysk. Min dåvarande ingenjörsman hade grundligt satt fast det. Men efter få artistuppträdanden kom det en vind som såg till att förtältet hamnade bakom husvagnen som var scenbakgrund. Ungefär som någon som stryker tillbaka håret för att inte få det i ögonen. Artisten som var igång, Albert, fortsatte som inget hade hänt. Jag skrattar när jag tänker tillbaka..


innan.. (foto: Peter Larsen)


senare.. (foto: Kim Knudsen)

Igår var den första april. Och lika väl som jag tycker att ‘sommartid’ ska avskaffas (så att vi har normaltid hela året), tycker jag också att första-april-skämtar ska avskaffas! Är det överhuvudtaget någon som skrattar? Blir inte folk bara upprörda och ledsna?

Jag önskar för dig en vår med glädje, skratt, solsken, kärlek mellan människor.
Den börjar NU !
<3
/Malene i Öggi

Långa fredagstankar

Länge sedan jag orkade diska. Ser inte najs ut i ett husvagnskök. Heller.
Har annars kört engångspapptallriker ett tag (använder dom flera gånger).
Just nu sitter jag i husvagnssoffan och äter en kakbit med den sista rena gaffeln.
Njuter att tomtägarens diskmaskin har tagit över uppdraget som jag inte klarade av. Bar in min disk i kassar, diskmaskinen står i gästhuset.
Jesus skulle förlåtit mej, jag förlåter mig. Man måste inte klara allt. Måste inte vara pigg och miljömedveten hela tiden. Måste inte måste!

Det är dags för lite beröm. Jag är stolt över att jag nu i 2 månader har jobbat (blivit arbetsprovat) bredvid att jag har spelat musik och rest i den anledning. Och skött om husvagn och mig själv. Ganska mycket för en tidigare stressdrabbat.
Men samtidigt som jag inte orkar diska, kan jag (som lovat mig själv efter stressen att inte hitta på nya projekt) sitta tills kl 2 på natten och tänka ut/researcha för nya projekt ! Varifrån kommer denna energi ? Är jag som ett barn som säger hon inte är hungrig när köttbullarna ställs på bordet, för att sen vråläta desserten ? Kanske.

Att ha egna projekt ger mig energi (sällan rikedom), men också stor tillfredsställelse. Med glädje kan jag tänka tillbaka på mina märkliga men roliga kulturprojekt. Och jag saknar att jobba med något sånt igen. Att jag redan har hittat på ett projekt, måste ses som ett friskhetstecken. 3 nyckelord är museum, textil, husvagn
Till skillnad från tidigare projekt, är detta inte farligt, riskfylld eller prestationsorienterad/-krävande. Berätter mer senare.

Gick förbi en skylt i en butik igår och läste PÅS-KRIS. Tänkte, jaförfan, det är för många plastpåser i vårt sårbara plastöverfyllda samhälle..
Åvisst, det stod PÅSK-RIS. Nån tradition med grenar o gula fjädrar.
Kan man önska ‘Glad Påsk’ på en långfredag ?
Jag säger bara lugn långfredag på dej <3
/Malene i husvagnen


Flerårskalender köpt hos husvagnsåterförsäljare Bengt i Örkelljunga


Disken innan..              Liten gitarrist hittat secondhand i Örkelljunga
Secondhandklänningar (från Sthlm 70:- och Örkellj. 40:-) väntar på våren

Ekonomi, ekologi eller bara Eko!

När jag bodde i Danmark och gick vilse i allt, kallade jag mig ‘FinanskriseBlondine med GPS til livet’. Nu är jag inte blond längre, mit hår har färgats av järn som finns i grundvattnet härute på landet i norra Skåne (eller är det bara åldern?) Finanskrisen i fosterlandet är säkert över; bankerna fick hjälp av staten, de fattiga flydde, de rika fick lägre skatt. Bra.
Jag kör numera aldrig utan gps (jo, jag hittar till Ica-nära i Vittsjö). Med åldern har jag lärt mig, någorlunda, att navigera i eget liv. Jättebra.

Min ekologi har blivit bättre. Det är t ex min sport att sortera eget avfall. Jag kan azzå fyrfack – här pratar vi sopkärl. Jag köper inga plastkassar på Ica men bär hem mina ekologiska morötter i tygkassa. Jag köper generellt bara begagnade kläder, husvagnar o andra prylar.
Min röda turboSAAB är inte helt eko-rätt, men den kan dra mitt långa hem.
Långt hem blev det när jag körde från Stockholm i måndags (kvinnodagsfirande! – spelade egna låtar i Gamla Stan). Servostyrningen slutade fungera när jag nådde Brahehus. Mitt liv började också likna en ruin. Jag ringde min bästa vän och grät en skvätt, hans röst var ett lugnande medel. Så bad jag Gud ge mig styrka, körde genom dimmorna och landade hel men trött i husvagnens varma famn kl 21:30. Bra, att Öggi stod kvar i Skåne – bilparkering i huvudstaden är svårt i sig.

Min ekonomi har knappast blivit bättre. Men den är inte heller blond längre.
Idag var en bra dag. Mekanikern gav mig en faktura så snäll, att jag hade lust att krama om honom. Jag firade med bulle, kaffe o kaka på kafeverum.se (45:- kr!).
En tid har jag tänkt, att det hade varit fint med en gitarr på väggen på jobbet. Så kan man dra en låt för kollegorna, sjunga tillsammans..  Jag arbetsprövas i en social verksamhet som dessutom satsar på hållbarhet och ekologisk mat/hantverk. Fjorgyn heter hon (finns på Facebook).
På Netto köpte jag ett italienskt lantbröd. Och i secondhand-butiken stod det en liten italiensk gitarr av märke ‘Eko’. Den väntade nog på mig. Prutade ner priset till 150:- kr. Hemma vid datorn kollade jag lite: med stor sannolikhet är vi jämngamla, Eko o jag, skapade mitt på 60talet. Det ser ut som gitarren kan säljas för ca 1 000:- kr om den justeras lite – och får på sig strängar.. Men den har själ !
Eko-själ är den nya hit.

Världsstjärnan

Nu när jag ibland vågar mig ut, ur husvagnens comfortzone, är det bra att få veta att jag är en världsstjärna. Så är det; jag är en världsstjärna. Är inte vi alla? Gjorda av stjärnstoff.
Torsdag kväll sjöng jag med kyrkokören i Emmaljunga Församlingshem. Det var flera i kören än i publiken. Inte mycket stjärnstatus över det. Men vilken mänsklig värme! och glädja över att vara tillsammans! Kaffe och Gud.
Och en man som kom fram till mig och ville säga något. Jag hade sjungit en egen låt solo med gitarr. Den handlar också om glädje – ‘My inner joy’ (inre frid, som på sikt skapar fred i världen). Ironiskt nog, hade jag mycket oro: stämde gitarren? var det rätt låt? Ändå måste jag haft sjärnor i ögonen – lyckades få församlingshemmet/kören att sjunga med på låten som dom aldrig hört förut.

Mannen stod en tid och sa något väldigt filosofiskt. Då sa han plötsligt att jag var en världsstjärna. Jag skrattade och sa att då var det väl världsstjärna i min egen värld..  Han menade allvarligt att dom flesta människor stannar inom sina fyrkantiga ramar, men att såna som jag (och andra världsstjärnor) vågar öppna upp och, från scenen, delar med sig av sitt inre. Det tyckte han var världsklass – hemma i Emmaljunga.
Ord är bara ord. Inflationen i spräket får vi leva med. Starkt var det ändå – för mig som varit ‘borta från rampljuset’ en lång period. Efter stressen, tar det ännu längre tid att smälta intryck, har jag märkt. Jag är inte effektiv. Men kanske nu med mer effekt!

En sak är säker. Vet det nu, visste det inte medan jag försökte läka: jag vill, jag måste få sjunga och spela musik för människor, berätta historier, förmedla vackra budskap. Och även om jag i 4 månader inte övade gitarr och sjöng för någon, var det nånting som övade i mig, och jag kom ut som en bättre sångerska o musiker. Väldigt märkligt!
Undermedvetandet jobbar alltså vidare med det man satt igång.
Mitt råd till dig nu är: slappna av – du är och förblir en världsstjärna!


Vittsjö Kyrkokör i Emmaljunga.           Världsstjärnan.


Med ny ryggsäck till jazzgitarren – redo att dra ut o spela i hela världen.


Jordnära jordgubbe i blom – köpte bär till Valentines för att jag inte hade nån funny Valentine. Så fint att skuggan är ett hjärta <3

Patchwork-liv

När jag blev stress-sjuk i september 2017, satt jag för det mesta bara i soffhörnet i husvagnen och gjorde ganska litet. Att skapa något med händerna, skulle vara väldigt tillfredsställande. Därför började jag virka och sticka lappar av garn jag hade, småsmå (9,5 x 9,5 cm) enkla projekt. Varje liten lapp en succé i sig. Att det en dag skulle bli ett sängöverkast eller en filt, var bara bra framtidsmusik, men inget mål. Häromdan virkade jag lapp nr 221.

Jag har njutit av alla stunder – mest kvällar – med virkandet, kanske radiolyssnande +fria tankar. Gläds över att jag nu förstår att; vila mellan varven betyder allt om man ska fungera i detta jordeliv. Att älska sig själv är ingen självklarhet i prestationssamhället. Även om man är och har varit älskat av andra människor! Hoppas alla i hela världen får hitta precis det som ger dom vila och lugna stunder. Hoppas att världen förstår att människor måste ges små stunder för självkärlek!
Min patchwork-filt blev en process – ser jag nu. Patchwork-processen skulle man kunna kalla den (varsågod att använda fritt). I samma takt som jag stickade, helades jag. Nu när lapparna ska sys ihop, har jag börjat jobba försiktigt igen. Utanför husvagnen. Ute bland folk.

Mitt liv är patchwork på flera nivån. Jag tycker om olika färger o mönster satt ihop på nya sätt, jag tycker om projekt som, sydda ihop, så småningom blir ett arbetsliv. Jag tycker om att jobba lite hit och lite dit, därför har jag i många år också haft patchwork-ekonomi 😉
Vill nog ha det så i framtiden också. Har ju fortfarande visionen om att turnera med husvagnen, spela musik för människor..
Jag tycker om att en bit tyg ell garn som inte kan bli ett helt plagg, tillsammans med andra bitar, kan bli något mycket stort! Jag tycker om att människor som inte kan jobba så mycket, kan bidra till något vackert.

Vem är jag nu? Okej – jag är en lite klokare HusvagnsHippie som lever ett patchwork-liv.

När filten är färdig, lägger jag upp flera foton. Här är lapparna:

Garnet är köpt på loppissar +lite i stormarknader.

ps. Varken min Mormor eller min Farmor virkade ‘mormors-rutor’ – det har blivit mitt uppdrag.

– – –
Update 19 mars 2018:
Filten är färdig, sängtäcket är klart!
 
   

Bye-bye Bluesman

 Bye-bye Bluesman

C   –             G – C
REF. Bye-bye Bluesman
G     –             C – G
we’ll see you in Blues-land
Dm         Dm
– some other time
F            G
some other time..

C   –                 G – C
1. Bye-bye Blues-friend
G     –            C – G
a life has come ‘to an end
Dm         Dm
You-always-played from the ‘heart
F            G
– always played from the <3 !

C   –             G – C
2. We-remember your laughter!
G     –     C – G
–  let’s hear it ever after
Dm         Dm
when we’re down and we’re blue
F            G
whenever ‘we’re down and blue..

C   –              G – C
3. So: life brought you bad things
G     –         C – G
that-could-be-heard on your 6 strings
Dm        Dm
but-love-‘found-you at last
F          G
LOVE found you at last..

C   –           G – C
4. I look at your girlfriend
G     –          C – G
– your little ‘son and –
Dm         Dm
I know they’ll be strong
F        G
you gave them strength to go on..

C   –        G – C
REF. Bye-bye Bluesman..

Til Kuno 30/1
(c) Malene Langborg, 2018

Illustrationerne øverst er blå svampe jeg fotograferede på en lille gåtur i ‘min’ skov. Naturen ta’r imod én når man er sorgfuld. Blues-svampene passer til sangen. Hvil i fred min sangskriverven, Kuno i Odsherred.

Återdebut

Ordet täcker inte min glädje över vad som hände igår.
Bara vad som hände.
Malene. Alene. På en scene. Igen.

Om få dagar kastas jag ut i arbetslivet (arbetsprövning), igårkväll tog jag tillfället att försiktigt testa scenlivet. Hade inte kunnat drömma om någon bättre återdebut !!

Dom senaste 4½ månaderna har jag försökt samla kraft, vilat ovenpå stresskulminationen medio september. Mest har jag suttit i husvagnssoffan och virkat (snart har jag ett sängöverkast 🙂 ), men jag har också tänkt mycket på hur mitt framtida arbetsliv månne kan se ut. Gör man samma som tidigare, har man inte kommit nånvart, eller hur?

I min viloperiod har jag också tittat mycket på dvd-filmer och svt play. Plötsligt fanns danska Sanne Salomonsen där i en interview. Hon som uppträdde vid mina gymnasiefester i början på 80talet, hon vars röst blev ideal för alla sångerskor på den tiden. Sanne blev allvarligt sjuk senare i livet, men nu satt hon livslevande och berättade att drivkraften till hennes comeback var musiken – att ge fansen det bästa hon hade, det som hon alltid hade gjort. Musiken.
Sannes ord var sanna – för mig också.
Man kan alltså ta stora beslut i en liten husvagn. Jag vill fortsätta med sång o musik, men gärna ha ett litet fast jobb bredvid.

Jag börjar musikjobba medio februari (se gig-list här: https://malenelangborg.wordpress.com/live/ ) – och jag har fått veta, att det får va en del av min arbetsprövning – för denna mix speglar ju hur mitt verkliga arbetsliv kommer att se ut framöver.
När jag igår morse fick chansen att hoppa in på ett återbud på Songwritersfestivalen Lund Berättar samma kväll, tvekade jag inte en sekund. Men jag kom för sent till förmiddagens läkarbesök och var generellt lite nervös hela dan. Jag har 150 låtar registrerade hos Koda/Stim, men – typiskt för mig – valde jag en där det fattades 2 verser som måste skrivas. Skrivas ut skulle det också. Var placerar man en skrivare i en husvagn? Nånstans, men inte framme och klar att användas. Jag duschar inte så ofta (vem bryr sej så långt ute på landet?). Makeup har jag inte haft sedan september, hur är det nu man gör?
Gitarren var tung med fodral på, men vädret var bra för en januarikväll (torrt, +4), och den röda turboSaaben flög iväg med lätthet. Jag hade min röda klänning på.
17 minuter från Lund (eller var det 15 minuter från Eslöv?) såg jag ett blått ljus och befann mig plötsligt i en lång bilkö. Fattade ju att det måste ha hänt en olycka, men dom sa ingenting på radion.
Många vände på sina bilar och körde ur bilkön. Andra stannade motorn. Vad ska jag göra?, tänkte jag. För en blondin kan en omväg, även med gps, vara en vilseväg. Så jag stannade bilmotorn och pratade lite med Gud om att jag nog visste att jag skulle stress-testas. Jag kom på att kontakta festivalarrangören Ivar via messenger. Programmet kunde flexas, det var ju tur. Men jag darrade lite när jag äntligen satt på scenen med gitarren.

Min första låt var ‘Min husvagn’ ( http://husvagnshistorier.se/husvagnsvisor/min-husvagn-forsta-husvagnshymn/ ) – men p gr a spotlight, hade jag svårt för att se de 2 nya verserna förrän en ljusets ängel bringade en liten lampa (såg inte heller vem det var som räddade min kväll). Jag berättade för publiken om min stresssjukdom, om min husvagn, och om denna återdebut. Dom tog emot mig! och småskrattade av min text. Vilken glädje! Plötsligt hade jag hittat formen, kände mig hemma på scenen, så nästa/sista låten – om ett tungt ämne: Stockholm, 7 april 2017 – kändes lätt som en plätt.

Efteråt fick jag underbar mat med öl. Det är första gången jag har beställt en alkoholfri öl i en bar. Men inte sista! För jag slutade dricka alkohol 31/12.
Resten av kvällen njöt jag till fullo. Att vara ute bland människor, träffa nya o gamla songwriters- och visvänner.
Klockan var 02.30 när jag åter befann mig hemma i husvagnen. Glädjen och framtidstron strålar fortfarande här på söndagseftermiddan.
Tacksam <3


Elona Planman på scen – hon är en sorts Pippi, bara på riktigt!


ÅterdebuTanten (hemligt foto från damtoan)

Husvagnsjul

Det stormade igårkväll. Asså rejäla stormstötar kl 2 på natten. Jag låg där tryggt i min husvagnssäng, ändå rädd för vad stormen skulle åstadkomma. Måste ha somnat. Och husvagnen flög inte iväg eller vällte 😉
Lilljulafton var jag hos min bästa vän. Han gjorde sin favoriträtt ‘biffar med mos’. På danska kallad ‘frikadeller’. Mosen lagad på potatis, morötter och palsternacka. Gott.
Vi somnade nästan på sofforna när tv visade en dum amerikansk ‘humor’film. That’s what friends are for <3

Idag är det julafton. Har aldrig firat i en husvagn, men eftersom en sådan nu är mitt hem, känns det naturligt. Har sedan 2011 (med lite undantag) firat ensam. Äntligen hade jag mod att dra mig ur detdär kvävande jul-måste. Jag njuter ärligt talat att bara vara. I eget tempo. Det har med min känslighet att göra.  Jag önskar för alla jultrötta, att dom vågar hitta sin egen, bästa jul. Ni har min (och Guds) tillåtelse!

Varför firar vi överhuvudtagit Jul ??
Jesu födelse såklart, för 2017 år sedan, men också ljusets fest som var en hednisk grej långt innan.
Varför ser det då ut som det gör idag ? Tänker ofta på vad plastleksaker, stress och för mycket alkohol i glöggen har med Gud eller ljusfest att göra.. ingenting. Men människan är så. Hittar på. Samtidigt som vissa håller fast vid något som vidtagits som tradition.
Varför tycker inte jag om jul ? jag har ju själv varit ett barn som fick många/dyra julklappar.. Ja, men det var något med stämingen i dendär stora famljen som inte var bra. Jag var inte särskilt gammal när jag märkte en tomhet mitt i julfesten som ingen tomte och inga klappar kunde fylla ut.
Varför har jag inte fått barn ? kanske därför. Jag blev en konstnärlig ensamvarg, ingen familjmänniska.

Inom oss alla bor dendär glädjen över att bara finnas till. Bubblande livsglädje. Jag har hittat den i glimtar mitt i musiken genom karriären. Har upptäckt att den finns i kyrkan också – eller där Gud är. En kör som sjunger, en präst som välsignar. Jag blir så rörd för att jag förstår hur mycket gott som finns i världen (även om media får oss att tro tvärtom). Det påminner mig också om hur jag har stängt av för den källa, den ström av kärlek och energi som finns i universum, som vi bara kan förbruka av. Den tar inte slut!

Jag ville till kyrkan idag. Jag ville till julbön/gudstjänst i vackra Vittsjö kyrka på Jesu födelsedag. Och när det i inkörningen till gården här, på min väg ut, låg en halv björk som stormen hade placerat på tvären och som spärrade min väg, sprang jag ur bilen och drog bort den. Inte möjligt med mina märkliga armar!

Det blev en underbar timme i kyrkan. Fanny sjöng som en ängel ! Alla sa ‘god jul’ till varandra.
Eftersom jag har fått julhjälp, hade jag råd med ett glas champagne och en laxbiff stekt med lite lök, spenatblad, citron, grädde. Kokta potatis och läckert bröd. Kaffe och lite glass med vispat grädde senare. Och bra musik på P4. Detta är min drömjulaften (och -dag).
Tills jag hittar på nåt annat.
Hälsningar från husvagnen
GOD JUL <3
Malene


Guds ljus över Vittsjö Kyrka


Malene efter årets julbad/dusch.   Servettring, handmålad, 2:- kr i en välgörenhets- second hand.

Fanny & co.                                               C-O