Vykort från norra Öland

Hade inte råd med sommarsemester. Inte tid heller. Man måste ju vara på plats där arbetet finns, om man vill va en del av Ölands turism. Även om det var lite tufft för en högkänslig med begränsad arbetsförmåga, var det den bästa sommaren – kommer jag ihåg att jag sa.
Nu är jag bara trött. Har längtat till semester länge. I ett hål mitt i november – mellan alla höstens ö-täckande kulturfestivaler och kommande julmarknader o events – tog jag 1-dags sommarsemester en grå novemberdag. Sommaren inträffade allzå den 9 november 2019. Det var lite grått.. men det regnade inte!
Jag bokade 1 natt på norra Öland och hann komma ner i varv. Och det är väl hela idén med semester?

Allt var stängt. Här menar jag allt. Bortsett från mataffärer. Och stället jag bodde på. Så jag hade inga onödiga utgifter. Möjligheten fanns inte.
Men Guds natur är öppet dygnet om. Prata om sevärdheter!
Här i halvvinter-mörkret ska man dock se till att vara ute medan det är ljust.
En sak är säker: ÖLAND är alltid vacker!
Eftersom jag bor på södra ön, tyckte jag, att jag borde se mig omkring, få intryck av hela ‘min’ ö. Känns bättre nu.
Öland är en märklig blandning av rå natur och.. ja, man kör på en öde väg och tänker ‘här vill jag verkligen inte haverera’, och när vägen svänger, ser man plötsligt lyxiga sommarstugor och tänker: ‘hur har någon fått tillåtelse att bygga hus här?’
Gudskelov finns det massor med natur som vi alla får lov att ärva, världsarvet.
Öland är låååång, men inte längre än att det tar ett par timmar, bara, att köra från söder till norr. Jag kunde ha tagit med Öggi, min husvagn, men hon är ju avställd och står så bra i en trädgård i söder.. Med till känslan av semester hör ju också, att man sover över ett främmande ställe.
Min 1-dags-semester var lång nog att sätta igång tankar hos mig. Jag lever ensam, det händer inte så mycket i mitt liv. Att åka iväg ensam är fritt o bra, men.. ensamt.
Kanske ska jag denna höst, se till att träffa någon som kan lysa upp lite i mitt liv.
Hälsning Malene på Öland <3

ArtRos

en konstnärlig ros? eller slitna leder o smärta?
Jag vet inte. Kanske båda.
I alla fall var jag idag hos arbetsterapeut och kom hem med 2 svarta handledsstöd, och sannolikt en diagnos till, ovanpå alla dom andra kroniska.. artros (på dansk: slidgigt).
Hur känns detta för en som trodde hon skulle ‘leva’ på att virka mattor av återvunnet (projekt VidareVirkat) och spela gitarr för att glädja människor?
Ja, det är inte kul!! kan jag berätta.
Det kommer ta tid att smälta. Samtidigt kan jag ju göra övningarna jag fick med hem på papper.

Jag frågar Gud: men vad är det du vill att jag ska? Svaret blåser lite i vinden, men frågan sätter igång min kreativitet. Dom virkade mattorna gav mig mod att ställa ut något jag själv hade skapat. Jag kanske kan skapa något, där i stället en symaskin gör det mesta av arbetet..
Det är inget fel på min röst, den blir bara än mer ‘berättande’ ju mer jag upplever, så jag kan fortsätta sjunga, och kanske låta andra spela instrument ibland..

Ikväll var det öppen scen i Kalmar. Jag var ledsen och stressad denna eftermiddag, men tänkte att jag ville dit. Att öva gitarr dom senaste dagarna har varit lite svårt, nästan plågsamt, men mest mentalt.
Jag tog på min nyinköpta secondhand klänning (50:- spänn hos Röda Korset), den är röd med artistiska rosor på (!). När jag är stressad brukar allt bli fel: jag tappar sakar på golvet och försenas väsentligt, dessutom ser jag sämre, och alla gitarrackord landar på helt andra strängar än jag tänkt, har även svårt för att stanna i nuet..
Men det blev en lite magisk kväll 🙂 Jag stod där med sångröst o gitarr och spelade för en jättesnäll publik och allt verkade hamna rätt – fattar inte hur!
Det var skönt att sitta och lyssna på andra som vågade gå upp och framföra något. Vi hjälpte varann, bar varann. Efteråt utväxlade många sina namn och blev facebookvänner.
Trött, men lycklig, körde jag hem i min röda klänning i min röda bil och kände mig tacksam, underligt tacksam <3

Malene i husvagnen



Update: här är en av låtarna jag spelade 🙂

Från kust till kust

Igår bodde jag på ostkusten, idag bor jag på västkusten.
Hur gick det till?
Öland är inte så bred, ca 16 km – så det var i princip lätt för husvagnsekipaget att köra tvärs över det stora Alvar.
Svårare var det att hitta denna underbara plats nära Degerhamn. Jag har letat ett tag, varit stressad över det, så jag var jättetacksam när en nyfunnen Ölandskompis erbjöd, att jag & Öggi kunde bo i hennes trädgård. Jag har varit mycket nöjd med campingen i Stenåsa, men dom stänger ju när det blir höst – och efter att ha frågat turistbyrån, vet jag, att det gör alla andra campingar på Öland också.
Inte är jag klar med husvagnslivet; det har blivit en del av mig, min identitet. Det är nämligen lättare att vara miljömedveten; det är omöjligt att ‘konsumera’, för det finns inte plats! 🙂 Det finns en stor frihet också; livet blir mer flexibelt!

Att vakna i sin husvagn känns väldigt hemma, ändå vaknade jag i morse och tänkte var är jag? – alltså var är mina 4 världshörn.. Jag hittade dom så småningom under dagen.

Jag har en trygghet i att ha åtgång till ett rum där jag kan sova över om vintern har kalla nätter.
Kram från Degerhamn
Malene & Öggi (och Hjördis)

Här är några bilder:

FREE SPIRIT

På terrassen satt vi. Det var sista öppetkväll för säsongen, sommaren hade bjudit på livemusik, människomöten och öl (för min del alkoholfri). Vi var inte många, så det var lätt att prata, lokala som vi var.
Ett najs ungt par, nyblivna föräldrar och husägare, var nyfikna och jag berättade såklart om BrickbandMuseum, lite om musiken, och att jag bor i husvagn året om. Tjejen, som berättade att hon jobbar i en stor koncern, sa att jag var en FREE SPIRIT, hon tyckte det var coolt.
Kanske blev jag överraskad, men accepterade predikatet. FREE SPIRIT – smaka på orden.. Jag sa: Visst.. men jag är ju beroende av samhället eftersom jag med låg arbetsförmåga behöver ekonomisk stöd.

Jag har inte lust att vara mera fri än att ha Sverige i ryggen! Så är det. Men kanske lever jag okonventionellt, lite eget, följer inte normerna.. så mycket.. längre. Jo, det är en frihet. Letade länge. När jag tog reda på att mina hus + alla prylar ägde mig, måste jag bli av med det mesta. Och då gick det fort 🙂

Häromdan såg jag en film på svtplay. Tänkte att min pappa skulle sagt det var en klassiker man borde se. Från 1973, med Dustin Hoffmann och Steve McQueen i huvudrollerna: Papillon. Den var svår att titta på. Mycket blod/våld/ondska. För mycket för en som är HSP. Men den handlade om FRIHET. Frihet betyder oerhört mycket för människan. Speciellt den som är fången.

Fri som en fjäril kan man säga. Så ser det ut när vackra vingar bär den omkring.
Författaren till boken bakom filmen satt i fängelse i många år. Historierna – och flykten – är delvist diktning, men vi förstår instinktivt varför en fånge kan vara besatt av tanken om att fly !

Denna sommars konserter inbefattade också hyllning till Woodstock – det var ju 50 år sedan i år. Janis Joplin var med då. Jag fick inte vara med för mina föräldrar – jag var ju bara 4 år i 1969. Men annars hade jag kommit ihåg att Janis sjöng Freedom is just another word for nothing left to lose. En på samma sätt klok och sorglig hookline..

Jag nämnde alkoholfri. Det är också en form av frihet. Om du frågar mig.
Det är drygt 1,5 år sedan jag slutade med alkohol. Bara för att testa. Jag fann förresten Gud i den processen. No sprit, just spirit. Kan man säga.

Idag gick jag på museicafé långt ute på landet. Också en sorts frihet. Vi var få i sensommersol-o-regn som satt där, men det var ett par som fick kaffe. Vi hade ingen kontakt, men när dom reste sig och gick, sa hon till mig: Jesus älskar dig!
Blev aningen överraskad, men ganska rörd. Tack detsamma, sa jag. Dom körde iväg och jag vinkade. Satt med tårar i ögonen och kaffekoppen i handen. Det är också en sorts frihet. Att veta att man är älskad. Det borde även människor i fängelse få veta. Varje dag.

Malene <3

Gärdslösa Kyrka

Idag 27 juli var jag där igen. Av en slump (?) samma datum som 2017. Gud har en mening med det mesta. Kyrkan på mellersta Öland har blivit betydelsefull för mig.

Sommaren för 2 år sedan var jag på låtskrivarkurs. Jag hade länge velat besöka Öland, jag behövde komma lite hemifrån, en visvän hjälpte mig ekonomiskt. Det var en ödesgrej att komma till Öland; även om kursen var en vecka kort, beslöt jag ju att återvända till ön! Nu bor jag här 🙂

En dag var jag och 2 andra kursdeltagere på en liten utflykt/uppdrag. Eftersom jag hade bil sa jag till dom andre: nu kör vi bara denhär vägen o sen till vänster – kanske ligger det en kyrka eller nåt annat spännande. Där låg Gärdslösa Kyrka. Vi fick material nog till flera låtar.

Det var bra att jag var långt borta på Öland när jag, 27/7 fick veta att min mammas man, Torben, hade gått bort, och att mitt hus i Danmark hade sålts på exekutivauktion för 0,06% av beloppet jag betalade.
Samma dag.
Jag grät på morronmötet och bad om att få en ledig dag. Jag körde bl a till Gärdlsösa Kyrka igen och gick in där och satt stilla.
Jag frågade Gud vad jag skulle göra med all min sorg, allt mitt bekymmer. Ge det till mig tyckte jag höra i mitt inre. Som var det Guds röst.
Jag tände ett ljus för Torben och har många gånger sedan pratat med Gud som tagit emot mina sorger.
Låter det flummigt? Try this at home – eller i kyrkan. Det funkar och är i värsta fall oskadligt.

Här på Öland i slutet av turist-högsäsongen verkar allting hända på samma gång! Om man själv har en ‘turistattraktion’ (här tänker jag på museet med sloganen Smala band från tiden innan bredband – BrickbandMuseum.se) men samtidigt vill veta hur andra gör, kan man bli stressad!
Jag såg att mannen som var värd för kursen i 2017, John Leo Carter, skulle uppträda i Gärdslösa Kyrka – det ville jag inte gå miste om! Därför glömde jag att ha museet öppet denna helg..
Det blev en underbar upplevelse. Närvaro & värme. Skön musik som fyllde kyrkorummet. Alla mådde bra. 27/7 2019.
Malene Öland

Vardagsrumskonsert & VidareVirkat

På mitt bord i husvagnen står 2 trädgårdsrosor med ljuvlig doft. Fick dom igår av en kvinna som kom på vardagsrumskonsert.
Jag ville bara glädja mina 2 nya vänner som hjälpt mig med min landning på Öland. Har inte råd med gåvor, kan bare ge av mig själv, spela min musik.
Vi hade avtalat att jag skulle komma förbi med gitarren. Dom frågade om det var ok att bjuda in några grannar. Vi kunde ju också äta jordgubbar med glass o vispad grädde.. Då frågade jag om det var okej att ta med mina alster från VidareVirkat. Så blev det.
Nystädad vardagsrum, stolar uppställda, jordgubbar och glass redo att serveras, kaffet klart.
Jag hade valt en repertoar med äldre pop, evergreens, visor. Jag satt på en barpall, ibland ville inte fingrarna som jag. Ibland var det en hund som pep lite. Men stämningen i vardagsrummet var bra. Jag tycker om när det vexlas lite mellan musik och prat. Gästerna ska ha tid att smälta, kommentera, ta del.
Efter den lilla akustiska konserten, fick vi underbara jordgubbar och pratade med varann. Det var intresse för VidareVirkat-mattor, -korgar och -sittdynor. Det glädjer mig, för mitt lilla miljöprojekt är viktigt. Allt är ju virkat av återvunnet tyg.
Jag körde hem till husvagnen med lite pengar i fickan, och en stor glädje inuti.
Tänk om jag fick spela vardagsrumskonsert några gånger per vecka. Då skulle jag kunna leva rikt och lyckligt.
Är så tacksam för denna upplevelse,
Älskar Öland.
Malene

1:a dagen på Öland!

Månader av planering. Längtan. Tvivel. Nervositet.
När jag i morse vaknade i min husvagn på Öland och såg solen lysa  starkt, kände jag mig lycklig.

I princip är det lätt att flytta när man bor i husvagn.. men inte om man är en högkänslig person (och allt det andra). Och när man dessutom har ett litet museum som ska placeras på ‘turistön’ Öland. Det verkar också ha löst sig. Mer om BrickbandMuseum.se senare.

För länge sedan skrev jag detta: husvagnshistorier.se/uncategorized/oland/  där jag lovar att komma tillbaka till Öland – med husvagn. Flera gånger åkte jag hit, utan husvagn, på korta semestrar, jag hade inte råd med långa 😉
När jag hösten 2018 var på Ölands Skördefest, köpte jag ett glas havtorn-gelé. Det smakade så fantastisk att jag tänkte jag skulle köpa mer. Oöppnad hade det ett hållbarhetsdatum: 8 april 2019. Jag tänkte att då är det väl det datumet jag senast ska flytta. När glaset var tomt, hällde jag i lite sand (från Rørvig strand – det ställe i Danmark där jag senast bodde /nära havet) och satte i ett värmeljus. Många gånger har jag tittat på min lilla ljusstake, och från skogen i norra Skåne längtat till havet, längtat till Öland.
Ödets, naturens matematik gjorde att campingplatsens långligg-säsong började 8 april 2019 – så jag kom hit igår!
Resan gick bra, Öggi följde med den röda turboSaaben hela vägen. Det är bara klargöring/koppling av husvagn som är lite besvärligt.

Min 1:a dag har varit underbar. Jag gick till havet och hittade hjärt-stenar, jag gick till biblioteket, och på café och fick gratis fika ‘Välkommen till Öland!’ <3 – och jag glodde ut över det stora Alvaret (världsarvet som liknar en savann) och fick inre ro!
Här är mina första bilder.

Kära hälsningar Malene Öland

Fickgardiner

Har hittat på ett nytt ord som SAOL lugnt kan ta med i ordlistan: fickgardin ! Det är helt rätt i tiden, eftersom man kör lite begagnat/kreativt/DIY – för miljön.
Ordet är inte mycket värre än t ex fickparkering.

I mitt arbete med att vidarevirka mattor av begagnade tyger – VidareVirkat.missjazz.se – har jag använt många skjortor. Skjortfickorna har jag försiktigt plockat av för att bäst utnyttja tyget på skjortans framsida. I början glodde jag på fickorna, tänkte slänga dom, men la dom ändå på hög, för kanske kunde dom, fint sydda som dom ju är, användas till något nångång..

Och det var nu. I bästa 70tals-stil har jag sytt dom på mina nyupphängda gardiner i husvagnen – sådär ett par-3 stycken på varje gardin. Gardintygerna är antigen begagnade, eller gamla oanvända tyger.
Jag tycker ärligt talat att inredningsstilen med stora ytor och allt i svart, vitt, grått, brunt o beige är  sorglig. Hur kan människor trivas, leva där ? OK, du kanske tänker så om min färgsprakande husvagn (inuti) – men jag är ju barn av 60talet, och växte upp präglat av 70talet. Flera av de idealer som var i den tiden, har för många blivit idealer idag! – som en motreaktion till kall egoism och profit. Vi behöver solidaritet och miljötänk för att överleva. Helt enkelt.

Fickgardinerna är ganska enkla. Du kan låta dig inspireras av idén om du vill. Dom är lite humoristiska – och även praktiska: man kan ju förvara små saker i fickorna!
Lycka till med dina fickgardiner, här ser du mina:

Kära hälsningar miljÖhippien <3

ps. Älgen heter Hjördis Öland
Handledsvärmare är ifrån AmalieDesign.com

Potatisskalaren

Hej – länge sedan!
Det var länge sedan jag bloggade, så kan det bli, när det händer något i verkliga livet.
Det var länge sedan min farmor stod i sitt kök i Köpenhamn och ljudet från den mekaniska potatisskalaren nådde oss på 2:a våningen. Kanske var hon arg, Farmor – eller blev av med frustrationer – för hon tog hårt i handtaget så potatisarna dansade och lät.
Det var mitten på 70talet.

En dag, för inte så länge sedan, var jag inne o säga hej till Lars, dendär tomtägare. Vi satt i köket med kaffe i kopparna, plötsligt tittade jag upp.. Ovanpå köksskåpet stod en röd grej jag aldrig hade lagt märke till. Vad har du där? fråga’ jag. Vi tog ner den, en röd plast-potatisskalare Made in Italy. Jag insåg med ens att en sådan ville jag ha. För att va lika arg eller effektiv som Farmor. Lars skrattade.

Förra veckan var jag på research-resa till Öland. Omöjligt att inte, medan jag var där, kolla en secondhandbutik. Tänkte innan jag gick in: Dom måste väl förfan ha en så’n potatisskalare.. My God! där stod den, nere på golvet i avdelningen för ‘dethär är det ingen som köper’, gul, intakt, vacker, Made in Italy. 50:- kr.
Igår skalade jag en potet. Det tog lite tid, men den blev så fin och jag tänkte på Farmor.

Jag tycker det är hur miljösmart som helst att köpa begagnat +att köpa mekaniskt utan el-förbrukning!
Potatiskramis från miljÖhippien <3

ps. Det finns ju regler för konsumtion här i husvagnen, därför måste jag bli av med något annat – och nu var det ju överskott på potatisskalarbalansen. Hade en ljusgrön, handskalare, köpt secondhand för 7:- kr. Kollade lite och upptäckte att dessa såldes för mycket mer på ett nätauktionsställe för att det är märkesvara. Kort tid efter var den ljusgröna en annans. 90:- kr betalade hon mig.
Ännu har jag inte hittat plats i husvagnsköket för min gula, stora skalare, men jag är väldigt nöjd!

Gammal visa, bra budskap

Jul, jul, strålande jul !

Det är den 1 december. NU. Här får ni en julhälsning.
Länge, länge har människor sett till att tända ljus i mörkret, äta gott, titta tillbaka på skörden och året. Hoppats på frid & fred. Jul.

Jag sitter i min husvagn och spelar gitarr. Övar inte mycket innan jag spelar in låten. Jag tycker om att saker och ting inte är perfekta. Vi blir stressade av alla krav (på oss själva). Fira jul – eller do not fira jul om du inte orkar!

‘Årets julklapp’ i Sverige 2018 är begagnade plagg. Me like! Jag är ju själv en bedagad tant som virkar nytt av begagnade plagg. Här ser du ett av mina alster:

Rund matta, Ø ca 60 cm, läs mera här www.VidareVirkat.missjazz.se/

Livet ger så många gåvor långt från plast och prestige – tänk på det! 😉
<3 k ä r l e k
/Malene