Ljus i mörkret!

:: Gjuta egna ljus av stearinstumpar ::

Det är Luciadagen 2017 idag. Igår gjöt jag mina egna ljus. Har gjort det tidigare, men aldrig i en husvagn. Jag vill bevisa att man kan ALLT i en husvagn. Detta var första lilla projekt, senare blir det säkert konsert eller även visfestival i husvagnen 😉
Mina projekt följer mina tankar om att leva förnuftigt, mindre konsumerande och med hänsyn till miljön!

Vem Lucia var, spelar inte så stor roll idag ‘post metoo’. Vi har skapat en mix av tradition och egen bekvämlighet, och jag tycker faktiskt det er okej så länge ingen mår dåligt. Vi behöver ljus [latin: lux] i detta nordiska vintermörker! Hur ska vi annars ta oss igenom vintern?

Stearinljus är dyra, därför har jag en tid samlat resterna, stumparna och lagt dom i en gryta köpt billigt på loppis för detta ändamål.
Här får du steg-för-steg-instruktion, bilder & text:


Alla stumpar, alla färger i grytan, smältas vid medium värme..


Innan har du köpt vekar hos t ex Sjöjd-Detaljer (har webbutik)..


Montera en veke i en pappersmugg (plast går också): en liten bit tejp i botten och en pinne (här bambus-grillspett) på toppen /vågrätt, som (med tejpbit) ser till att veken står lodrätt..


När stearinen är flytande, kan du med 2 bambusgrillspett – som vore dom chopsticks – ta bort gamla vekar..


Dags för gjutning! Hälla försiktigt den varma stearinen ned i dina förberedda pappersmuggar..


Voila! Fin ljus färg blev det när stearinen hade stelnat igen.
Låt ljusen stå till nästa morron om du t ex gjuter på kvällen..


Klippa av, ta bort pappersmuggarna och ljusen är färdiga!


Ser fint ut!


Husvagnsmysljus 🙂

Lycka till o LJUS på dej <3
/Malene

+5 grader o snö

Väderutsikten för i morse. I min husvagn. Fast snön låg utanför.
Under mitt täcke var det varmt, jag sov utmärkt! Undrar vad det är med detdär täcket. Fågelfjädrar inuti. Tack fåglar. Tack x-husbond som glömde täcket i vår gemensamma (kalla) sommarstuga. På sommarn gömde jag täcket på en osynlig plats så att jag slapp påminnelser om vårt förlista äktenskap. När huset såldes och jag skulle flytta, tog jag med täcket.
I husvagnen i morse var det alltså 5 grader. Behövde varm kaffe och nån morronfranskbulle innan jag kunde börja tänka:
Hade elen försvunnit? Hade värmepannan redan pajat? (har ju bara haft husvagnen i 3½ månad). Pannan kan också köra på gasol (när man är ute i naturen, där förlängningssladdar inte når) – skulle det duga?
Men vattenkokaren funkade ju, så elen var kvar. Hur skulle jag orka med att packa ihop och åka till Örkelljunga igen för reparation? och vad skulle inte det kosta? (bilen som kan dra husvagnen gick inte genom besiktning, och jag har inte mycket pengar kvar till resten av december).

Jag är kanske generellt lite naivt positiv, så när jag blir ledsen, går mina tankar snabbt i nedåtgående negativ spiral. På kort tid är hela mitt liv hopplöst – och i dethär fallet snurrade onda frågor som: ‘varför har jag satsat på kultur och följt mitt hjärta istället för att jobba i en bransch med ekonomisk trygghet?’ och ‘varför ska fattiga människor straffas dubbelt när vi bara har råd med begagnat som också är slitet?’
Alla mina drömmer om att bo i husvagn året om och turnera med husvagn o gitarr på sommaren, drunknade i tårar som rann ut i snön – – –
Skulle jag söka tröst hos tomtägaren? Eller tomten?

Efter frukosten kom jag på att skruva upp för den kalla värmepannan. Och vänta.
Minnsann! Plötsligt var det 7 grader. Nu när det är 15, har jag nästan svettig panna (alltså den överst på mitt huvud). Bortglömda är negativa tankar. Och livet, som jag planerat det, verkar fortsätta som om ingenting hänt.

Idag på Nobeldagen, har Malena namnsdag – jag väljer att ta det personligt. Min nobelmiddag kommer att bestå av potatismacka (på rågbröd), lite mayonnaise o hemodlat krasse som pynt. Därtill papp-rödvin utspädd med vatten så att boxen dröjer längre, och att jag inte blir full.
Men innan dess, ska jag gå på kyrkokonsert.

På fredsprisets dag önskar jag dig frid och behaglig värme. All tid.
/Malene i Öggi

‘Bigger than I am’


spotify:track:6oqTT9PmjHUAQQR9K1O7Rp

Denna låt skrevs i somras på Öland.
Torsdagen den 14 december ca 15.30 pratar jag med Karin Bengtsson på P4 Kristianstad, Sveriges Radio om stress och utmattning. Jag vill bl a berätta om hur värdelös man kan känna sig som sjukskriven med stress – man blir mindre än vad man faktiskt är… Denna låt har jag lyssnat på för att bli glad igen 🙂

 Bigger than I am

G                                   C                                      G
1. Hey you – I’ve never saw your potential before
D                                    C                       G
Now that I’ve seen it,   I wanna see more.
G                                C                               G
Hey you – been set free like a child at play
D                                       C                  G
The joy you’ve been hiding,   I see it today.

I feel:
Em                          C                                                  G
B. Bigger than I am, bigger than I thought I could be
I feel:
Em                          C                                      Dsus – D
Bigger than I am –  I can’t believe this is me.

G                           C                       G
2. Just like a cloud,   lighter than air.
D                                     C                  G
High as the mountain   I see over there.
G                              C                   G
New way of living  starting today
D                                    C                            G
Watching LOVE grow  while l give it away.

Cause I feel:
B. Bigger than I am..

Bm7 – C     Bm7 – C      Bm7 – C –         D
C. Shine!      – Shine!        Shine! – – – –                  don’t I..

G                               C                  G
New way of living  starting today
D                                     C                           G
Watching LOVE grow  while l give it away.

I feel:
B. Bigger than I am..

Bm7 – C     Bm7 – C       Bm7 – C –             D
C. Shine!      – Shine!        Shine! – – – –         shine!        don’t I..

(c)  Jay Pinto & Malene Langborg, 2017

Något om Gud, på en söndag

‘Gud! Visa att du älskar mej’

G                            Cm7
Gud! Visa att du älskar mej
G         Cm7
Jesus! – du också
Bm7                          Em7
För hur ska jag tro på livet
Bm7                      Em7
när människor bara hatar ?
C                                        C#m
Ibland även riktad mot mig
C                        C#m
fast de själv borde ta ansvar!

(c) Malene Langborg

Det kommer nog flera verser så småningom..
Detta är mitt alster nr 152 i den stora komponist-databasen (enligt KODA.dk)
Ha en trevlig söndag!
/Malene

Om att må bra – och lite om riskokare

Idag har jag mått bra. Hela dagen. Det är första dagen sedan sjukhusvistelsen 16-17 september. Därför är det något att skryta o skriva om!
Men hur jag har det imorron, vet jag ju inte. Inte förrän jag har mått bra typ 5 dar i rad, kan vi börja prata om en ny situation.
Idag har jag inte varit stressad. Har tvättat kläder o stickat lappar till mitt husvagnslapptäcke. Saker har fallit på plats: nu har jag rutin i att tömma husvagnens kassett-toalett, har uppgett va med på tomtägarens wi-fi (fan va vi strula’ mé dé!), jag vet att jag får försörjningsstöd dom kommande månaderna, huset på Ekholmen är dåtid, alla mina hus är dåtid, förresten!
Kvar står nu att få på plats dom sista smågrejorna som står i ett garage 20 m från Öggi.
Riskokaren! – den é med. Hela vägen från Thailand 1984 o genom alla mina flytt. Fick den i present av pappas fru när jag flyttade in i min första lägenhet i Köpenhamnsdelen Frederiksberg. Pakinee tyckte att rosa passade mig. Sedan har jag dock målat om riskokaren så att den passar det mesta (risfärgat). Den trollar om vatten o ris till perfektion. Därför har jag den kvar – även om det är sällan jag äter ris.
Ett tag var ‘riskokare’ slang för bilar producerade i asiatiska länder. Tror min röda Saab är producerat i Sverige.

Igår åt jag älgkött. Pinsamt för en vegetarian, men jag är flexibel.. och det är svårt att säga nej till en gratis måltid. Först hade köttet kokat 2 timmar, sedan stektes det ganska lätt – och blev jättegott, mört var det.

Ganska försiktigt har jag idag tänkt tankar om mitt framtida arbetsliv – men jag vet inte vad jag orkar – eller vad som är möjligt.
Jag har också tänkt på alla snälla som har hjälpt mig på bättringsvägen i denna stressproces. TACK! för hjälp med flytten Gerd och Cecilia. Tack till alla som bryr sig! Tack Lars! Tack mor o syster, tack lokala vänner! Tack Gud <3

Det yttre är fysiska grejer; flyttlådor, bilreparation. Det inre är mycket svårare. Man kan inte be nån annan göra det.

Du får faktiskt må bra. Nu och i framtiden.
Jag vill må bra. Idag. Imorron.
Jag vill se till att jag mår bra. Varje dag.

Nu ska jag bara komma ihåg att köpa ris.

Öggi har landat !

Äntligen.
26 oktober 2017.

– som kom hon från det yttre rummet. Hon kom bara från Örkelljunga, men ursprungligen från Öggestorp. Därför namnet Öggi.
På gården där hon o Malene idag landade (på marken som hör till), finns det flera spännande invånare i de olika hus. Alla med skojiga namn. T v i bilden syns Britt-Maries arm. Hon är en 5-ton Volvo BM. Till exempel. Han som bott längst på gården heter Linkan. Det bor säkert också andra troll med skägg.

Öggis resa med Malene till målet –> enklare liv utan stress, blev lite krångligare än förväntat. Så kan livet vara ibland. T ex var det nödvendigt med 2 besök, 2 dagar i följd, till verkstaden i början på veckan.
När det var dags att ställa husvagnen där den skulle stå, hade marken blivit blöt av all regnet.
När Malene ville krama hyresvärdarna adjö på sista hyresdagen (huset hon flyttade ifrån), blev det i stället ett krav om xtrapengar för gräsklippning.. Nästan roligt nu, men inte då, i stunden!

Att köra med 1,5 ton husvagn påkopplat bilen är inte ‘lätt’, och man susar inte bara ned till Ica Nära, slänger ekipaget utanför och går o handlar. Man tar i stället vad som finns i kylskåpet och handlar sedan utan husvagn.

Att ha husvagn, är en upptäcktsresa på många sätt. Bara betrakta folket hos återförsäljaren/verkstaden är en studie i människor, ‘husvagnsfolket’.
Hoppas på ett långt liv med Öggi, hoppas på många husvagnshistorier. Livet börjar NU! <3

Fler foton från dagens landning

 

 

På väg…

Bäst är det ju, inom våra samhällsnormer, att vara på väg. Helst framåt, gärna uppåt i karriären. Men vad om man, som jag, liksom är på väg neråt. Går det ?

För min del känns det ganska bra. Ner i varv. Jag tränar lite varje dag och är, så att säga, på väg.
Alla är vi på något sätt på väg.. tiden går ju oavsett om vi är med. På vägen – eller har parkeret husvagnen på gräset i vägkanten.
Vart jag personligen är på väg, vet jag inte mycket om. Men jag vet att jag inte ska köra på samma väg som tidigare. Never! Därför tränar jag i att göra ingenting. Det är väldigt svårt. Efter måltiderna (lunchen är svårast) skall jag göra ingenting. Bara vara. Sitta kvar, smälta. Jag får tänka. Strövtankar. Inga planer, inte gripa efter telefonen, inte diska, ordna nånting. Bara. Ingenting.
Good.

På min väg in i väggen, gjorde jag något hela tiden. Vila var svårt. Jag måste prestera, hitta på, vara med. Kultur. Nu läser jag lite halvt om mina kollegors kulturprestationer. Vet det finns en värld utanför min husvagn, men att jag inte behöver vara en del av den. Särskilt inte nu.

Min dröm var att städa i mitt liv, leva enklare, annorlunda. Flytten var nära att ta mig itu! Men ingen annan än jag kan färdiggöra projektet. Även om mina steg är långsamma, fotsläpande och jag har verk i ryggen, kan jag se målet; om få dagar säger jag adjö till huset i Ekholmen. Jag har vad jag behöver i husvagnen (och ett litet lager av vad jag inte behöver, i ett garage).
Hoppas på långsamt och lugnt läkande. Jo, jag är;
på väg..


(et vackert adjö från busken framför huset)


(när jag såg M:et i grinden i höstas, visste jag, att jag skulle bo där – huset blev en finfin mellanlandning en period i mitt liv – tacksam!)