Att vara kreativ..

Den lilla husvagn, Margrethe, behövde en lampa. Även om nätterna är ljusa såhär års, är lite elektriskt ljus på sin plats, kvällstid.
Jag hittade en grön lampfot med plastblomranka och lika ful skärm i en Röda Kors secondhand-butik. Det fanns lite olika lösa lampskärmar, så jag bytte till en vit. Pris i alla fall: 25 kr.
Sent igårkväll ritade jag av Opio-husvagnen från ett foto, på datorprogram, skrev ut i olika storlekar, alla på ett A4-papper, och limmade husvagnarna på lampskärmen. Det ser lite barnsligt ut, men passar nog retro-stilen. Glödlampa kostade mer än lampan (30 kr).
(Lampan får inte stå medan man kör med husvagnen!) 🙂

Jag tyckte också, att Margrethe skulle ha en lätt kaffeburk (inte keramik, som jag har i Öggi-husvagnen (moderskeppet), men ‘camping-lätt’.
Tidigare hade jag köpt en begagnat plåtburk på en loppis, den fick en retrofin etikett:

Dagens projekt!
Min morronrock är vintermysig, men alldeles för varm i en sommarhusvagn. Jag har letat på nätet efter något kimono-liknande, gärna rosafärgat, men det är dyrt och dumt att köpa nytt på nätet.
Då kom jag på att jag har en symaskin. Och ett tyglager som kommit med genom alla flyttprocesser (!) – men ryms inte i husvagn..
Min pappas thailändska fru, Pakinee, gav mig nångång på 80talet ett par meter rosa+randig thai-silk.
3 timmar efter att jag började, såg jag ut såhär:

I sy-processen tänkte jag på hur kul! det är att sy, men också på varifrån jag har ‘fått’ detta. Min mor sydde kläder till mig och min syster när vi var små. Snygga klänningar m m.
Min handarbetslärare Fru Wahl var faktiskt också min idol. Hon var så chic och duktig samtidigt.

Jag är glad för mina små projekt, det känns extra bra att återvinna – och återfinna.
Hoppas du blir inspirerat att göra något liknande!
<3 Malene

Bevara brickbanden!

Ett pyttelitet kulturprojekt

PROJEKTBESKRIVNING
Museum: Brickband i en Husvagn

från wikipedia:
‘Ett brickband är ett tvådelat band som används för att hänga upp en bricka på väggen. Brickband är ofta i textila material men kan även vara av exempelvis plast eller läder. De kan vara enfärgade eller mönstrade. Bandet består av två öglor som förenas upptill av en ring eller sölja i ett hårdare material, exempelvis trä eller metall, och hängs i ringen eller söljan på en spik eller krok på väggen i ett kök eller en matsal. Brickband var vanliga i svensk heminredning omkring mitten av 1900-talet. [Benämningen brickband används även något slarvigt och oegentligt om brickvävda band.]’

Brickband förtjänar ett museum !
Jag som vill skapa ett sådant, har samlat brickband en del år. Målet är 200 stycken och även då tar dom inte upp mer plats än att kunna ställas ut i en husvagn. Mysigt för besökare, praktiskt; museet kan åka på turné och ibland ansluta sig större textila arrangemang runt om i Sverige.
Brickband är enkla och praktiska; dom kan användas till mycket mer än brickor, t ex tidningar och trumpeter. Dom kan göras av moderna material i nutidsstil, men, begagnade är dom både kvinno-, folkhems- och slöjdhistoria. Kulturarv skulle jag säga.
Eftersom det finns stolta hantverkstraditioner i trakten – tänk på Lilli Zickermans vävkurser och arbete för den textila allmogekonsten (och medan hon bodde i Vittsjö grundade hon Föreningen för Svensk Hemslöjd), vi har också Zickermanska Rummet i Vittsjö bibliotek.
Lite research har jag gjort; brickband fanns redan på 30talet i Sverige, men det ser ut som att dom är ett skandinaviskt fenomen; dom finns bara här!
Ett brickbandsmuseum är unikt.

Tanken är att ställa upp en retro-husvagn på privat mark, ha öppet i helger – och utöka sommartider. Museibesökarna betalar entré och det kan serveras kaffe utomhus – vid specialarrangemang kan Det Lilla Brickbandet spela levande musik (undertecknat med gitarr). Vid intresse kan anordnas workshops där deltagarna gör sina egna brickband. Efter en rad program på tv om små museer, tycks denna museumsidé vara trendy. I en tid där allt går väldigt snabbt, är ett museum som ett andhål, en paus, en djupdykning i en annan tid.
I brickbandsmuseet får man beröra banden, känna på tyget – och sätta sig ner i husvagnen och njuta lugnet en stund.

Samarbetspartners kan vara hembygdsföreningar, lokala museer och textilorganisationer och -mässor. Husvagnen kan vara med på ett hörn i många sammanhang – det ambulerande museum.

Marknadsföring skall ske via webbsajt, sociala medier, turistföreningar med mera. Gäster kan vara turister från alla länder, lokala, nätverket, människor med kulturhistorieintresse, textil- och även husvagnsfolket.
För mig personligt – som har varit sjukskriven med stress – är det ett överskådligt projekt som kan vara en del av mitt arbetsliv. Jag har resurser som grafiker och skribent och kan således skapa broschyrer, webb m m  – loggan överst har jag designat.

Malene Langborg, Vittsjö, 2 april 2018

– – –

Igår, 26 april 2018, fick jag svar från Hässleholms kommuns kulturförvaltning: projektet får 5 000 sek ! Jag blev väldigt glad över erkännandet av min idé.
Men kan man skapa ett kulturprojekt för 5 000 spänn ?
Med kreativitet, vilja, lite tur och Guds välsignelse kan man lyckas!

Kul att HusvagnsHistorier utvecklar sig! Museet får dock en egen hemsida.

Ekonomi, ekologi eller bara Eko!

När jag bodde i Danmark och gick vilse i allt, kallade jag mig ‘FinanskriseBlondine med GPS til livet’. Nu är jag inte blond längre, mit hår har färgats av järn som finns i grundvattnet härute på landet i norra Skåne (eller är det bara åldern?) Finanskrisen i fosterlandet är säkert över; bankerna fick hjälp av staten, de fattiga flydde, de rika fick lägre skatt. Bra.
Jag kör numera aldrig utan gps (jo, jag hittar till Ica-nära i Vittsjö). Med åldern har jag lärt mig, någorlunda, att navigera i eget liv. Jättebra.

Min ekologi har blivit bättre. Det är t ex min sport att sortera eget avfall. Jag kan azzå fyrfack – här pratar vi sopkärl. Jag köper inga plastkassar på Ica men bär hem mina ekologiska morötter i tygkassa. Jag köper generellt bara begagnade kläder, husvagnar o andra prylar.
Min röda turboSAAB är inte helt eko-rätt, men den kan dra mitt långa hem.
Långt hem blev det när jag körde från Stockholm i måndags (kvinnodagsfirande! – spelade egna låtar i Gamla Stan). Servostyrningen slutade fungera när jag nådde Brahehus. Mitt liv började också likna en ruin. Jag ringde min bästa vän och grät en skvätt, hans röst var ett lugnande medel. Så bad jag Gud ge mig styrka, körde genom dimmorna och landade hel men trött i husvagnens varma famn kl 21:30. Bra, att Öggi stod kvar i Skåne – bilparkering i huvudstaden är svårt i sig.

Min ekonomi har knappast blivit bättre. Men den är inte heller blond längre.
Idag var en bra dag. Mekanikern gav mig en faktura så snäll, att jag hade lust att krama om honom. Jag firade med bulle, kaffe o kaka på kafeverum.se (45:- kr!).
En tid har jag tänkt, att det hade varit fint med en gitarr på väggen på jobbet. Så kan man dra en låt för kollegorna, sjunga tillsammans..  Jag arbetsprövas i en social verksamhet som dessutom satsar på hållbarhet och ekologisk mat/hantverk. Fjorgyn heter hon (finns på Facebook).
På Netto köpte jag ett italienskt lantbröd. Och i secondhand-butiken stod det en liten italiensk gitarr av märke ‘Eko’. Den väntade nog på mig. Prutade ner priset till 150:- kr. Hemma vid datorn kollade jag lite: med stor sannolikhet är vi jämngamla, Eko o jag, skapade mitt på 60talet. Det ser ut som gitarren kan säljas för ca 1 000:- kr om den justeras lite – och får på sig strängar.. Men den har själ !
Eko-själ är den nya hit.

Ljus i mörkret!

:: Gjuta egna ljus av stearinstumpar ::

Det är Luciadagen 2017 idag. Igår gjöt jag mina egna ljus. Har gjort det tidigare, men aldrig i en husvagn. Jag vill bevisa att man kan ALLT i en husvagn. Detta var första lilla projekt, senare blir det säkert konsert eller även visfestival i husvagnen 😉
Mina projekt följer mina tankar om att leva förnuftigt, mindre konsumerande och med hänsyn till miljön!

Vem Lucia var, spelar inte så stor roll idag ‘post metoo’. Vi har skapat en mix av tradition och egen bekvämlighet, och jag tycker faktiskt det er okej så länge ingen mår dåligt. Vi behöver ljus [latin: lux] i detta nordiska vintermörker! Hur ska vi annars ta oss igenom vintern?

Stearinljus är dyra, därför har jag en tid samlat resterna, stumparna och lagt dom i en gryta köpt billigt på loppis för detta ändamål.
Här får du steg-för-steg-instruktion, bilder & text:


Alla stumpar, alla färger i grytan, smältas vid medium värme..


Innan har du köpt vekar hos t ex Sjöjd-Detaljer (har webbutik)..


Montera en veke i en pappersmugg (plast går också): en liten bit tejp i botten och en pinne (här bambus-grillspett) på toppen /vågrätt, som (med tejpbit) ser till att veken står lodrätt..


När stearinen är flytande, kan du med 2 bambusgrillspett – som vore dom chopsticks – ta bort gamla vekar..


Dags för gjutning! Hälla försiktigt den varma stearinen ned i dina förberedda pappersmuggar..


Voila! Fin ljus färg blev det när stearinen hade stelnat igen.
Låt ljusen stå till nästa morron om du t ex gjuter på kvällen..


Klippa av, ta bort pappersmuggarna och ljusen är färdiga!


Ser fint ut!


Husvagnsmysljus 🙂

Lycka till o LJUS på dej <3
/Malene

GenbrugsGardiner

Blårutiga, sköna, återvunna.
Tyggardiner vill jag ha, även om husvagnen har effektiva rullgardiner. Det ser ju fint ut. Men allitterationen funkar bara på danska.

Idag hade jag loppis igenigen – det var inte många kunder, jag är jävla trött på loppis, förresten. Men imorron är sista gång. Vad jag ska göra med det som inte säljs, ligger lite öppet.. ge prylarna till nyanlända och resten till en återvinningscentral blir nog lösningen.
Efter dagen i ‘loppisbutiken’ flydde jag ut till husvagnen som gav mig lugn och glädje igen. Husvagnseffekten.

Genom åren har jag sparat tyger, gjort patchwork och annat av det som jag ser som en ressurs. För i tyglådorna (sorterat i färger, såklart), låg några blårutiga köksgardiner som jag sydde till en sommarstuga jag ägde tillsammans med en halvgalen dansk kille för 20 år sedan. I fin tråd med mina återvinningstankar, blev dessa blårutiga nu klippt över och monterat vid husvagnens soffgrupp i köksändan. Hurra vad fint!