4000 tulpaner

Damen påstod att hon hade 4000 tulpaner i blom.
Det måste jag se!, tänkte jag.
Så, på vägen hem idag, äkte jag dit. Solen sken och hon satt med kaffe i sin trädgård – ett paradis på jord.
Jag var helt tagen av dessa gula och röda tulpaner, också för att dom var så många.
Varför gör ni dethär?, var min fråga. För njutningens skull, svarade hon.
Hurra!, tänkte jag.
Vi pratade en stund om livet (och Gud) medan vi tog en kopp kaffe, och jag kände mig tacksam och rik när jag åkte därifrån. Hon kramade om mig, var glad att jag hade kommit förbi.
Så fint när man vill dela med sig av sin njutning. Som att spela musik för människor – eller visa upp sina 4000 blommande tulpaner!

Bor man i husvagn finns möjligheten att lägga lök till 4000 tulpaner liksom inte.
Jag är medlem i en grupp på facebook för folk som bor i husvagn (eller husbil). Många där hyllar friheten igen och igen: Igår var vi där, och idag är vi här.
Jag förstår kanske vad dom menar.. det var såna tankar som ledde mig till beslutet om att bo i husvagn. Men hittills har jag inte åkt nånstans.. haha! Tvärtom har jag sett fördelar med att stanna och fördjupa relationen till en miljö, ett samhälle och dess människor. Upptäcka att man inte behöver köra nånstans för att träffa spännande människor. Dom finns här. Eller där du är. Det finns inga vanliga människor – alla har sin plats eller filosofi eller glädje som dom generöst delar med sig.

Idag, 5 maj, är dagen där vi blev fria av andra världskriget (för 73 år sedan). Sorgen finns 1-2 generationer tillbaka och därmed i oss som lever nu. Att det påbörjas nya krig istället för att lägga tulpanlökar, är vi ju många som inte förstår.
Men frihet förstår vi. En stark känsla i alla människor. Den har dock olika uttryck. Idag mötte jag en dam och hennes 4000 tulpaner!

   

 

   

Första..

2018
Detta är min första vår som husvagnsinvånare. Jag har längtat !
Men Öggi och jag har klarat av vintern ganska bra, tycker jag. Varken hon eller jag visste ju vad vi sa ja till. Det går framåt – mot ljusare tider på flera nivån.

Detta är mitt första förtält – ja, det var det enda jag hade råd med
(149:- kr på Rusta), men det är hur fint som helst 🙂

ps. När jag bodde i Odsherred på västra Själland, arrangerade jag också visfestivaler (3 år i rad 2012-2014). I 2013 var temat ‘NU med fortelt og fællessang’ helt i orange och retrostil. Det var kul !
Förtältet var en tygtriangel, kallad ‘vindskydd’ (læsejl), köpt på Jysk. Min dåvarande ingenjörsman hade grundligt satt fast det. Men efter få artistuppträdanden kom det en vind som såg till att förtältet hamnade bakom husvagnen som var scenbakgrund. Ungefär som någon som stryker tillbaka håret för att inte få det i ögonen. Artisten som var igång, Albert, fortsatte som inget hade hänt. Jag skrattar när jag tänker tillbaka..


innan.. (foto: Peter Larsen)


senare.. (foto: Kim Knudsen)

Igår var den första april. Och lika väl som jag tycker att ‘sommartid’ ska avskaffas (så att vi har normaltid hela året), tycker jag också att första-april-skämtar ska avskaffas! Är det överhuvudtaget någon som skrattar? Blir inte folk bara upprörda och ledsna?

Jag önskar för dig en vår med glädje, skratt, solsken, kärlek mellan människor.
Den börjar NU !
<3
/Malene i Öggi

Långa fredagstankar

Länge sedan jag orkade diska. Ser inte najs ut i ett husvagnskök. Heller.
Har annars kört engångspapptallriker ett tag (använder dom flera gånger).
Just nu sitter jag i husvagnssoffan och äter en kakbit med den sista rena gaffeln.
Njuter att tomtägarens diskmaskin har tagit över uppdraget som jag inte klarade av. Bar in min disk i kassar, diskmaskinen står i gästhuset.
Jesus skulle förlåtit mej, jag förlåter mig. Man måste inte klara allt. Måste inte vara pigg och miljömedveten hela tiden. Måste inte måste!

Det är dags för lite beröm. Jag är stolt över att jag nu i 2 månader har jobbat (blivit arbetsprovat) bredvid att jag har spelat musik och rest i den anledning. Och skött om husvagn och mig själv. Ganska mycket för en tidigare stressdrabbat.
Men samtidigt som jag inte orkar diska, kan jag (som lovat mig själv efter stressen att inte hitta på nya projekt) sitta tills kl 2 på natten och tänka ut/researcha för nya projekt ! Varifrån kommer denna energi ? Är jag som ett barn som säger hon inte är hungrig när köttbullarna ställs på bordet, för att sen vråläta desserten ? Kanske.

Att ha egna projekt ger mig energi (sällan rikedom), men också stor tillfredsställelse. Med glädje kan jag tänka tillbaka på mina märkliga men roliga kulturprojekt. Och jag saknar att jobba med något sånt igen. Att jag redan har hittat på ett projekt, måste ses som ett friskhetstecken. 3 nyckelord är museum, textil, husvagn
Till skillnad från tidigare projekt, är detta inte farligt, riskfylld eller prestationsorienterad/-krävande. Berätter mer senare.

Gick förbi en skylt i en butik igår och läste PÅS-KRIS. Tänkte, jaförfan, det är för många plastpåser i vårt sårbara plastöverfyllda samhälle..
Åvisst, det stod PÅSK-RIS. Nån tradition med grenar o gula fjädrar.
Kan man önska ‘Glad Påsk’ på en långfredag ?
Jag säger bara lugn långfredag på dej <3
/Malene i husvagnen


Flerårskalender köpt hos husvagnsåterförsäljare Bengt i Örkelljunga


Disken innan..              Liten gitarrist hittat secondhand i Örkelljunga
Secondhandklänningar (från Sthlm 70:- och Örkellj. 40:-) väntar på våren

Världsstjärnan

Nu när jag ibland vågar mig ut, ur husvagnens comfortzone, är det bra att få veta att jag är en världsstjärna. Så är det; jag är en världsstjärna. Är inte vi alla? Gjorda av stjärnstoff.
Torsdag kväll sjöng jag med kyrkokören i Emmaljunga Församlingshem. Det var flera i kören än i publiken. Inte mycket stjärnstatus över det. Men vilken mänsklig värme! och glädja över att vara tillsammans! Kaffe och Gud.
Och en man som kom fram till mig och ville säga något. Jag hade sjungit en egen låt solo med gitarr. Den handlar också om glädje – ‘My inner joy’ (inre frid, som på sikt skapar fred i världen). Ironiskt nog, hade jag mycket oro: stämde gitarren? var det rätt låt? Ändå måste jag haft sjärnor i ögonen – lyckades få församlingshemmet/kören att sjunga med på låten som dom aldrig hört förut.

Mannen stod en tid och sa något väldigt filosofiskt. Då sa han plötsligt att jag var en världsstjärna. Jag skrattade och sa att då var det väl världsstjärna i min egen värld..  Han menade allvarligt att dom flesta människor stannar inom sina fyrkantiga ramar, men att såna som jag (och andra världsstjärnor) vågar öppna upp och, från scenen, delar med sig av sitt inre. Det tyckte han var världsklass – hemma i Emmaljunga.
Ord är bara ord. Inflationen i spräket får vi leva med. Starkt var det ändå – för mig som varit ‘borta från rampljuset’ en lång period. Efter stressen, tar det ännu längre tid att smälta intryck, har jag märkt. Jag är inte effektiv. Men kanske nu med mer effekt!

En sak är säker. Vet det nu, visste det inte medan jag försökte läka: jag vill, jag måste få sjunga och spela musik för människor, berätta historier, förmedla vackra budskap. Och även om jag i 4 månader inte övade gitarr och sjöng för någon, var det nånting som övade i mig, och jag kom ut som en bättre sångerska o musiker. Väldigt märkligt!
Undermedvetandet jobbar alltså vidare med det man satt igång.
Mitt råd till dig nu är: slappna av – du är och förblir en världsstjärna!


Vittsjö Kyrkokör i Emmaljunga.           Världsstjärnan.


Med ny ryggsäck till jazzgitarren – redo att dra ut o spela i hela världen.


Jordnära jordgubbe i blom – köpte bär till Valentines för att jag inte hade nån funny Valentine. Så fint att skuggan är ett hjärta <3

Patchwork-liv

När jag blev stress-sjuk i september 2017, satt jag för det mesta bara i soffhörnet i husvagnen och gjorde ganska litet. Att skapa något med händerna, skulle vara väldigt tillfredsställande. Därför började jag virka och sticka lappar av garn jag hade, småsmå (9,5 x 9,5 cm) enkla projekt. Varje liten lapp en succé i sig. Att det en dag skulle bli ett sängöverkast eller en filt, var bara bra framtidsmusik, men inget mål. Häromdan virkade jag lapp nr 221.

Jag har njutit av alla stunder – mest kvällar – med virkandet, kanske radiolyssnande +fria tankar. Gläds över att jag nu förstår att; vila mellan varven betyder allt om man ska fungera i detta jordeliv. Att älska sig själv är ingen självklarhet i prestationssamhället. Även om man är och har varit älskat av andra människor! Hoppas alla i hela världen får hitta precis det som ger dom vila och lugna stunder. Hoppas att världen förstår att människor måste ges små stunder för självkärlek!
Min patchwork-filt blev en process – ser jag nu. Patchwork-processen skulle man kunna kalla den (varsågod att använda fritt). I samma takt som jag stickade, helades jag. Nu när lapparna ska sys ihop, har jag börjat jobba försiktigt igen. Utanför husvagnen. Ute bland folk.

Mitt liv är patchwork på flera nivån. Jag tycker om olika färger o mönster satt ihop på nya sätt, jag tycker om projekt som, sydda ihop, så småningom blir ett arbetsliv. Jag tycker om att jobba lite hit och lite dit, därför har jag i många år också haft patchwork-ekonomi 😉
Vill nog ha det så i framtiden också. Har ju fortfarande visionen om att turnera med husvagnen, spela musik för människor..
Jag tycker om att en bit tyg ell garn som inte kan bli ett helt plagg, tillsammans med andra bitar, kan bli något mycket stort! Jag tycker om att människor som inte kan jobba så mycket, kan bidra till något vackert.

Vem är jag nu? Okej – jag är en lite klokare HusvagnsHippie som lever ett patchwork-liv.

När filten är färdig, lägger jag upp flera foton. Här är lapparna:

Garnet är köpt på loppissar +lite i stormarknader.

ps. Varken min Mormor eller min Farmor virkade ‘mormors-rutor’ – det har blivit mitt uppdrag.

– – –
Update 19 mars 2018:
Filten är färdig, sängtäcket är klart!
 
   

Återdebut

Ordet täcker inte min glädje över vad som hände igår.
Bara vad som hände.
Malene. Alene. På en scene. Igen.

Om få dagar kastas jag ut i arbetslivet (arbetsprövning), igårkväll tog jag tillfället att försiktigt testa scenlivet. Hade inte kunnat drömma om någon bättre återdebut !!

Dom senaste 4½ månaderna har jag försökt samla kraft, vilat ovenpå stresskulminationen medio september. Mest har jag suttit i husvagnssoffan och virkat (snart har jag ett sängöverkast 🙂 ), men jag har också tänkt mycket på hur mitt framtida arbetsliv månne kan se ut. Gör man samma som tidigare, har man inte kommit nånvart, eller hur?

I min viloperiod har jag också tittat mycket på dvd-filmer och svt play. Plötsligt fanns danska Sanne Salomonsen där i en interview. Hon som uppträdde vid mina gymnasiefester i början på 80talet, hon vars röst blev ideal för alla sångerskor på den tiden. Sanne blev allvarligt sjuk senare i livet, men nu satt hon livslevande och berättade att drivkraften till hennes comeback var musiken – att ge fansen det bästa hon hade, det som hon alltid hade gjort. Musiken.
Sannes ord var sanna – för mig också.
Man kan alltså ta stora beslut i en liten husvagn. Jag vill fortsätta med sång o musik, men gärna ha ett litet fast jobb bredvid.

Jag börjar musikjobba medio februari (se gig-list här: https://malenelangborg.wordpress.com/live/ ) – och jag har fått veta, att det får va en del av min arbetsprövning – för denna mix speglar ju hur mitt verkliga arbetsliv kommer att se ut framöver.
När jag igår morse fick chansen att hoppa in på ett återbud på Songwritersfestivalen Lund Berättar samma kväll, tvekade jag inte en sekund. Men jag kom för sent till förmiddagens läkarbesök och var generellt lite nervös hela dan. Jag har 150 låtar registrerade hos Koda/Stim, men – typiskt för mig – valde jag en där det fattades 2 verser som måste skrivas. Skrivas ut skulle det också. Var placerar man en skrivare i en husvagn? Nånstans, men inte framme och klar att användas. Jag duschar inte så ofta (vem bryr sej så långt ute på landet?). Makeup har jag inte haft sedan september, hur är det nu man gör?
Gitarren var tung med fodral på, men vädret var bra för en januarikväll (torrt, +4), och den röda turboSaaben flög iväg med lätthet. Jag hade min röda klänning på.
17 minuter från Lund (eller var det 15 minuter från Eslöv?) såg jag ett blått ljus och befann mig plötsligt i en lång bilkö. Fattade ju att det måste ha hänt en olycka, men dom sa ingenting på radion.
Många vände på sina bilar och körde ur bilkön. Andra stannade motorn. Vad ska jag göra?, tänkte jag. För en blondin kan en omväg, även med gps, vara en vilseväg. Så jag stannade bilmotorn och pratade lite med Gud om att jag nog visste att jag skulle stress-testas. Jag kom på att kontakta festivalarrangören Ivar via messenger. Programmet kunde flexas, det var ju tur. Men jag darrade lite när jag äntligen satt på scenen med gitarren.

Min första låt var ‘Min husvagn’ ( http://husvagnshistorier.se/husvagnsvisor/min-husvagn-forsta-husvagnshymn/ ) – men p gr a spotlight, hade jag svårt för att se de 2 nya verserna förrän en ljusets ängel bringade en liten lampa (såg inte heller vem det var som räddade min kväll). Jag berättade för publiken om min stresssjukdom, om min husvagn, och om denna återdebut. Dom tog emot mig! och småskrattade av min text. Vilken glädje! Plötsligt hade jag hittat formen, kände mig hemma på scenen, så nästa/sista låten – om ett tungt ämne: Stockholm, 7 april 2017 – kändes lätt som en plätt.

Efteråt fick jag underbar mat med öl. Det är första gången jag har beställt en alkoholfri öl i en bar. Men inte sista! För jag slutade dricka alkohol 31/12.
Resten av kvällen njöt jag till fullo. Att vara ute bland människor, träffa nya o gamla songwriters- och visvänner.
Klockan var 02.30 när jag åter befann mig hemma i husvagnen. Glädjen och framtidstron strålar fortfarande här på söndagseftermiddan.
Tacksam <3


Elona Planman på scen – hon är en sorts Pippi, bara på riktigt!


ÅterdebuTanten (hemligt foto från damtoan)

Husvagnsjul

Det stormade igårkväll. Asså rejäla stormstötar kl 2 på natten. Jag låg där tryggt i min husvagnssäng, ändå rädd för vad stormen skulle åstadkomma. Måste ha somnat. Och husvagnen flög inte iväg eller vällte 😉
Lilljulafton var jag hos min bästa vän. Han gjorde sin favoriträtt ‘biffar med mos’. På danska kallad ‘frikadeller’. Mosen lagad på potatis, morötter och palsternacka. Gott.
Vi somnade nästan på sofforna när tv visade en dum amerikansk ‘humor’film. That’s what friends are for <3

Idag är det julafton. Har aldrig firat i en husvagn, men eftersom en sådan nu är mitt hem, känns det naturligt. Har sedan 2011 (med lite undantag) firat ensam. Äntligen hade jag mod att dra mig ur detdär kvävande jul-måste. Jag njuter ärligt talat att bara vara. I eget tempo. Det har med min känslighet att göra.  Jag önskar för alla jultrötta, att dom vågar hitta sin egen, bästa jul. Ni har min (och Guds) tillåtelse!

Varför firar vi överhuvudtagit Jul ??
Jesu födelse såklart, för 2017 år sedan, men också ljusets fest som var en hednisk grej långt innan.
Varför ser det då ut som det gör idag ? Tänker ofta på vad plastleksaker, stress och för mycket alkohol i glöggen har med Gud eller ljusfest att göra.. ingenting. Men människan är så. Hittar på. Samtidigt som vissa håller fast vid något som vidtagits som tradition.
Varför tycker inte jag om jul ? jag har ju själv varit ett barn som fick många/dyra julklappar.. Ja, men det var något med stämingen i dendär stora famljen som inte var bra. Jag var inte särskilt gammal när jag märkte en tomhet mitt i julfesten som ingen tomte och inga klappar kunde fylla ut.
Varför har jag inte fått barn ? kanske därför. Jag blev en konstnärlig ensamvarg, ingen familjmänniska.

Inom oss alla bor dendär glädjen över att bara finnas till. Bubblande livsglädje. Jag har hittat den i glimtar mitt i musiken genom karriären. Har upptäckt att den finns i kyrkan också – eller där Gud är. En kör som sjunger, en präst som välsignar. Jag blir så rörd för att jag förstår hur mycket gott som finns i världen (även om media får oss att tro tvärtom). Det påminner mig också om hur jag har stängt av för den källa, den ström av kärlek och energi som finns i universum, som vi bara kan förbruka av. Den tar inte slut!

Jag ville till kyrkan idag. Jag ville till julbön/gudstjänst i vackra Vittsjö kyrka på Jesu födelsedag. Och när det i inkörningen till gården här, på min väg ut, låg en halv björk som stormen hade placerat på tvären och som spärrade min väg, sprang jag ur bilen och drog bort den. Inte möjligt med mina märkliga armar!

Det blev en underbar timme i kyrkan. Fanny sjöng som en ängel ! Alla sa ‘god jul’ till varandra.
Eftersom jag har fått julhjälp, hade jag råd med ett glas champagne och en laxbiff stekt med lite lök, spenatblad, citron, grädde. Kokta potatis och läckert bröd. Kaffe och lite glass med vispat grädde senare. Och bra musik på P4. Detta är min drömjulaften (och -dag).
Tills jag hittar på nåt annat.
Hälsningar från husvagnen
GOD JUL <3
Malene


Guds ljus över Vittsjö Kyrka


Malene efter årets julbad/dusch.   Servettring, handmålad, 2:- kr i en välgörenhets- second hand.

Fanny & co.                                               C-O

+5 grader o snö

Väderutsikten för i morse. I min husvagn. Fast snön låg utanför.
Under mitt täcke var det varmt, jag sov utmärkt! Undrar vad det är med detdär täcket. Fågelfjädrar inuti. Tack fåglar. Tack x-husbond som glömde täcket i vår gemensamma (kalla) sommarstuga. På sommarn gömde jag täcket på en osynlig plats så att jag slapp påminnelser om vårt förlista äktenskap. När huset såldes och jag skulle flytta, tog jag med täcket.
I husvagnen i morse var det alltså 5 grader. Behövde varm kaffe och nån morronfranskbulle innan jag kunde börja tänka:
Hade elen försvunnit? Hade värmepannan redan pajat? (har ju bara haft husvagnen i 3½ månad). Pannan kan också köra på gasol (när man är ute i naturen, där förlängningssladdar inte når) – skulle det duga?
Men vattenkokaren funkade ju, så elen var kvar. Hur skulle jag orka med att packa ihop och åka till Örkelljunga igen för reparation? och vad skulle inte det kosta? (bilen som kan dra husvagnen gick inte genom besiktning, och jag har inte mycket pengar kvar till resten av december).

Jag är kanske generellt lite naivt positiv, så när jag blir ledsen, går mina tankar snabbt i nedåtgående negativ spiral. På kort tid är hela mitt liv hopplöst – och i dethär fallet snurrade onda frågor som: ‘varför har jag satsat på kultur och följt mitt hjärta istället för att jobba i en bransch med ekonomisk trygghet?’ och ‘varför ska fattiga människor straffas dubbelt när vi bara har råd med begagnat som också är slitet?’
Alla mina drömmer om att bo i husvagn året om och turnera med husvagn o gitarr på sommaren, drunknade i tårar som rann ut i snön – – –
Skulle jag söka tröst hos tomtägaren? Eller tomten?

Efter frukosten kom jag på att skruva upp för den kalla värmepannan. Och vänta.
Minnsann! Plötsligt var det 7 grader. Nu när det är 15, har jag nästan svettig panna (alltså den överst på mitt huvud). Bortglömda är negativa tankar. Och livet, som jag planerat det, verkar fortsätta som om ingenting hänt.

Idag på Nobeldagen, har Malena namnsdag – jag väljer att ta det personligt. Min nobelmiddag kommer att bestå av potatismacka (på rågbröd), lite mayonnaise o hemodlat krasse som pynt. Därtill papp-rödvin utspädd med vatten så att boxen dröjer längre, och att jag inte blir full.
Men innan dess, ska jag gå på kyrkokonsert.

På fredsprisets dag önskar jag dig frid och behaglig värme. All tid.
/Malene i Öggi

Om att må bra – och lite om riskokare

Idag har jag mått bra. Hela dagen. Det är första dagen sedan sjukhusvistelsen 16-17 september. Därför är det något att skryta o skriva om!
Men hur jag har det imorron, vet jag ju inte. Inte förrän jag har mått bra typ 5 dar i rad, kan vi börja prata om en ny situation.
Idag har jag inte varit stressad. Har tvättat kläder o stickat lappar till mitt husvagnslapptäcke. Saker har fallit på plats: nu har jag rutin i att tömma husvagnens kassett-toalett, har uppgett va med på tomtägarens wi-fi (fan va vi strula’ mé dé!), jag vet att jag får försörjningsstöd dom kommande månaderna, huset på Ekholmen är dåtid, alla mina hus är dåtid, förresten!
Kvar står nu att få på plats dom sista smågrejorna som står i ett garage 20 m från Öggi.
Riskokaren! – den é med. Hela vägen från Thailand 1984 o genom alla mina flytt. Fick den i present av pappas fru när jag flyttade in i min första lägenhet i Köpenhamnsdelen Frederiksberg. Pakinee tyckte att rosa passade mig. Sedan har jag dock målat om riskokaren så att den passar det mesta (risfärgat). Den trollar om vatten o ris till perfektion. Därför har jag den kvar – även om det är sällan jag äter ris.
Ett tag var ‘riskokare’ slang för bilar producerade i asiatiska länder. Tror min röda Saab är producerat i Sverige.

Igår åt jag älgkött. Pinsamt för en vegetarian, men jag är flexibel.. och det är svårt att säga nej till en gratis måltid. Först hade köttet kokat 2 timmar, sedan stektes det ganska lätt – och blev jättegott, mört var det.

Ganska försiktigt har jag idag tänkt tankar om mitt framtida arbetsliv – men jag vet inte vad jag orkar – eller vad som är möjligt.
Jag har också tänkt på alla snälla som har hjälpt mig på bättringsvägen i denna stressproces. TACK! för hjälp med flytten Gerd och Cecilia. Tack till alla som bryr sig! Tack Lars! Tack mor o syster, tack lokala vänner! Tack Gud <3

Det yttre är fysiska grejer; flyttlådor, bilreparation. Det inre är mycket svårare. Man kan inte be nån annan göra det.

Du får faktiskt må bra. Nu och i framtiden.
Jag vill må bra. Idag. Imorron.
Jag vill se till att jag mår bra. Varje dag.

Nu ska jag bara komma ihåg att köpa ris.

Öggi har landat !

Äntligen.
26 oktober 2017.

– som kom hon från det yttre rummet. Hon kom bara från Örkelljunga, men ursprungligen från Öggestorp. Därför namnet Öggi.
På gården där hon o Malene idag landade (på marken som hör till), finns det flera spännande invånare i de olika hus. Alla med skojiga namn. T v i bilden syns Britt-Maries arm. Hon är en 5-ton Volvo BM. Till exempel. Han som bott längst på gården heter Linkan. Det bor säkert också andra troll med skägg.

Öggis resa med Malene till målet –> enklare liv utan stress, blev lite krångligare än förväntat. Så kan livet vara ibland. T ex var det nödvendigt med 2 besök, 2 dagar i följd, till verkstaden i början på veckan.
När det var dags att ställa husvagnen där den skulle stå, hade marken blivit blöt av all regnet.
När Malene ville krama hyresvärdarna adjö på sista hyresdagen (huset hon flyttade ifrån), blev det i stället ett krav om xtrapengar för gräsklippning.. Nästan roligt nu, men inte då, i stunden!

Att köra med 1,5 ton husvagn påkopplat bilen är inte ‘lätt’, och man susar inte bara ned till Ica Nära, slänger ekipaget utanför och går o handlar. Man tar i stället vad som finns i kylskåpet och handlar sedan utan husvagn.

Att ha husvagn, är en upptäcktsresa på många sätt. Bara betrakta folket hos återförsäljaren/verkstaden är en studie i människor, ‘husvagnsfolket’.
Hoppas på ett långt liv med Öggi, hoppas på många husvagnshistorier. Livet börjar NU! <3

Fler foton från dagens landning