Stolt!

För ett år sedan skrev jag detta trista blogginlägg:
http://husvagnshistorier.se/uncategorized/stressens-kontor/
Igår, på årsdagen för stressen, var jag för första gången ute o köra med mitt mobila museum! Jag lyckades, det var kul!
http://brickbandmuseum.se/2018/09/17/det-mobila-museum-1/
Idag, på årsdagen för min inflytt i Öggi – mitt stora husvagnshem – har jag bara lite ont i armarna efter att ha varvat husvagnsstödben upp o ner igår. Värre än så är det inte. Lite ont i armarna. Trötthet. Men glädje och stolthet tar upp mest plats.

Det är kroppen som kommer ihåg, varken hjärnförnuftet eller andra fakta kan hindra kroppen i att känna oro och ångest p gr a tidigare erfarenheter. Jag var så rädd att jag skulle hamna på sjukhuset igen. Men varför skulle jag det?
I året som har gått har jag lärt mig mycket om stress:
– jag har blivit bra på att sitta i husvagnssoffan med en filt över mig.
– jag har slutat dricka alkohol och tycker att te med ingefära och citron är bättre.
– jag har slutat tro att jag ska vara med på allt kul som händer, jeg vet ju att jag inte orkar.
– saker och ting ger mig inte längre stress, för jag äger ganska lite – snabbt blir det ju för mycket i husvagnens lilla yta – då ger jag bort sakerna till ett återvinningsprojekt.
– jag pratar med Gud varje dag, och det är kanske det bästa av allt <3

Att vara HSP är svårt i en värld som snurrar snabbt. Det är inte bara ännu en bokstavkombi, inte heller en diagnos. Vi är en växande grupp High Sensitive Persons. Jag kan inte ta tillbaka att jag och omvärlden inte visste om detta i mina första 50 levnadsår. Det har nog skadat mig att jag försökte anpassa mig världen och inte tvärtom. Kanske betalar jag med kroppen nu. Men det hindrar mig inte i att vara mycket lycklig i många små stunder! Visst är jag ledsen när jag ska kämpa med fyrkantiga regler som fullkomligt okänsliga personer i systemet har bestämt, och när mitt blodsocker än engång susar upp i skyn av någon anledning, men det får vara så..

Mitt arbete är att spela musik och vid sidan om är jag världens enda brickbandsmuseidirektör.
Mitt personliga arbete är att må bra här o nu. Också framöver.
Jag har drömmar för framtiden – och är redan på väg dit (vilket ger fjärilar i magen), tillomed min bästa vän är frisk igen.
Jag är stolt och
TACKSAM
/Malene

For the sake of me !

HusvagnsHit skriven 20 augusti 2018:
https://youtu.be/UwnYAjAQuVg

For the sake of me !
I am just a hippie living in a caravan..

A                                E
1.   I am just a hippie  living in a caravan
A                                              E
I don’t use much water,  my clothes are second hand,
D                                                     A                   E
I don’t like comsuming,  sorting waste is my sport.
A                               E                        A
I am just a hippie  living in a caravan.

D                                                                      A                      E
B.   I can’t save the world this way – and I’m afraid nobody cares,
A                                    E                         A
so I mostly live this way,  for the sake of me !

A                               E
2.   I am just a hippie  living in a caravan
A                                            E
I don’t really eat meat,  but carrots, flowers and sun;
D                                                         A                     E
orange is my favourite colour,  I feel safe and sound.
A                               E                         A
I am just a hippie  living in a caravan.

D                                                                      A                      E
B.   I can’t save the world this way – and I’m afraid nobody cares,
A                                    E                         A
so I mostly live this way,  for the sake of me !

A                                E
3. I am just a hippie  living in a caravan
A                                                                          E
out in Swedish country side,  where I can un-stress myself
D                    A                    E
working only what’s needed – to earn my living  yeah..
A            E                    A
I am just a hippie  living in a caravan.

D                                                                      A                      E
B.   I can’t save the world this way – and I’m afraid nobody cares,
A                                    E                         A
so I mostly live this way,  for the sake of me !

© Malene Christina Langborg, 20 augusti 2018

 

 

Lyckopiller

I förmiddag var det +30 grader i husvagnen, blodsockret var på väg ner och jag var fortfarande bekymrad för min vänster hand, gitarren stod där i sitt fina fodral och snart var jag på väg till Kristianstad för att spela – men hur skulle det gå?

Denna historia tar sin början i torsdags där jag skulle köpa gitarrsträngar. Härute på landet är det långt mellan musikaffärerna, så om man inte vill köpa på postorder, får man köra en bit. Jag åkte till Höör, gick in i affären och blev förälskad i en gitarr – och glömde köpa strängar!
Efter senaste spelning har det hänt nå’t med spelglädjen, självförtroendet. Men plötsligt kom allt tillbaka, och där satt jag, tårögd, med en mahogni-baby i mina armar och var lycklig. Gitarren sjöng så vackert. Men var alldeles för dyr. Jag som lever minimalistiskt och miljösnålt kan dessutom inte köpa något nyproducerat made in China – eller hur? Jag måste bli av med mitt ha-begär.
För att glömma förälskelsen körde jag förbi en second-hand affär i Billinge. Då blev det ännu värre, bl a för att här fanns flera brickband (min andra passion) – och jag hade bara 15 kr..

Hemma igen pratade jag med en vän som ville låna mig pengar till dendär gitarren. Jeg kunde ‘försvara’ att köpa den för att jag bara duschar 1 gång i veckan, tvätter kläder 1-2 gånger per månad, sorterar allt plast, glas o papper, inte har rest med flygplan sedan 1999 och så vidare, osv. (haha!)

Fredag åkte jag till Höör igen, fick rabatt på mahognigitarren och svängde förbi Billinge och köpte brickbanden med!

Att spela gitarr tills klockan 2 på natten är ingen bra idé om man en tid har hållit spelpaus. Lördag morron vaknade jag med jätteont i vänster hand. Men jag hade skrivit en låt – en ny husvagns-hit.
Söndag kunde jag inte ens vrida nycklen till husvagnen utan jagande smärta.
Jag har hört kollegor berätta om att va tvungna att ställa in konserter p gr a handproblemer. Det ville inte jag!
Måndag åkte jag till vårdcentralen och fick anti-inflammatoriska, smärtställande piller på recept. Minsann!, dom verkade direkt. För mig blev dom ‘lyckopiller’! Och fick mig igen att tänka djupt över konsumism, ting och lycka (och det handlar också låten jag skrev, om!)

Spelningen idag hade rubriken ‘Malene Langborg: Livsresan med musik, husvagn och Gud‘ och gick ganska bra! Min nya gitarr visade sig vara världens bästa spelkompis; lyfte låtarna, lät underbart, gick inte ur stämning i värmen. De, för vänster hand, så tuffa barré-ackorder flöt som ljuv musik. Jag glömde att jag skulle ta de lätta varianterna. Jag fick dessutom mycket beröm och även uppmaningen att skriva en bok om min livsresa (!)

När jag kom hem och satt en stund, trött men glad, i skuggan utanför husvagnen, tackade jag Gud för allt bra som hänt. Vinden formade molnen såhär:

– och här är en bild på gitarren o jag:

/Malene

Flygmyrornas årsmöte

Flygmyrornas årsmöte

Det var flygmyrornas årsmöte
det var bestämt till 16 juli 2018
i och kring min husvagn.

Jag blev aningen förvånad, jag
hade ju inte fått kallelse
dom kom bara hit, 1000 styck.

Sent på kvällen, mitt i kaffet
kom dom in genom fönstren
flög på fina, genomskinliga vingar.

Kvinnor var dom alla, och
efter mötet, var det bestämt,
skulle dom bilda var sin stack!

Drottningar med ordtyst språk
men med samkoordinerande kommunikation
och syfte att säkra kommande generationer.

Lite skrämd var jag nog, och valde
att fly undan och sova över hos en vän.
Nästa morgon var dom alla borta!

Det var flygmyrornas årsmöte
det var bestämt till 16 juli 2018
i och kring min husvagn.

Nu när jag förstår lite mer
vill jag i kvinnosolidaritet och tacksamhet
ta emot mina gäster nästa år!

Nu när jag vet jag var utvald,
vill jag bjuda på flygmyramusik och godbitar
om dom kommer hit nästa år!

Jag såg ju att dom kom med fred
hjälpte varann som bara kvinnor kan;
jag är också en flygmyra.

Det var flygmyrornas årsmöte
det var bestämt till 16 juli 2018
i och kring min husvagn.

Malene Langborg, 18 juli 2018

Sommar. Fest.

För 3 år sedan, idag, åkte jag på sommarfest på släktgården Truttatorp i norra Skåne. Från Danmark per Fiat. Nu kör jag svensk Saab. Om den åker till DK, är det bara på kort visit, för jag stannar i Sverige. Mitt liv är här !

När jag nyligen intervjuades till en bok om kvinnor (ges ut i november), kom jag på  – när jag berättade en del av min livshistorie – att en dröm hade slagit in.
Redan som 16åring hade jag en längtan till Sverige. Varför vet jag inte riktigt. Jag var mitt i gymnasieutbildningen och mycket trött på det. Jag kanske också längtade bort från mina föräldrar och livet inom fasta ramar; plikt, böcker, läxor.
På mitt rosafärgade rum (ja, väggarna var det) tänkte jag tankar, skrev, var kreativ, ritade, virkade, sydde, kollade utbildningar. Jag visste vad jag ville: Jeg skulle köpa en liten hippie-buss, köra till Stockholm, gå på konstfack, textil inriktning. Hur enkelt som helst! Mina föräldrar tyckte inte om idén. Märkligt.

Livet gick andra vägar. Dom var också bra. Men drömmen stannade kvar. Och tiden gick.
NU, som 53åring, det vill säga med 37 års ‘försening’, lever jag min dröm:
Jag bor i Sverige i en husvagn, och jag har skapat en textil grej: BrickbandMuseum.se

Idag har också denna blogg/webbsida HusvagnsHistorier.se födelsedag: 1 år – hurra! 8 728 besök har det, tills vidare, varit.

Dendär kreativa ådran ska man försöka utveckla, hålla på o stå på (sig)! Det känns som att källan är oändlig, det fylls på mer när man tar utav den.

Idag gick jag en målarkurs. Bara blommor. Och bara kvinnor. Det var mycket givande!
Stolt står jag med min tavla.
Enda problemet är, att det inte finns plats på väggarna i husvagnen 🙂
 

Just nu är det sommar och lika varmt som för 3 år sedan. Det är ingen fest ikväll, men jag har druckit en kopp kvällskaffe med mannen som lockade mig till Sverige.
Livet är inte lätt varje dag, men jag känner mig lyckligt lottad.
Malene <3

En äkta husvagnshistorie..

Med denna webbsida hade jag ju också tänkt samla in människors roliga och udda husvagnshistorier – tänkte inte på, att jag själv skulle bidra (så mycket).

Det är måndag morron, jag sitter och äter min havregrynsgröt. Långsamt. Jag tycker om detta. Men är lite trist. Jag skulle ha varit i Karlskrona..
Vad gör man i Karlskrona?
Jag hade anmält mig en veckas sommarkurs med irländskt folkmusik på en folkhögskola. Eftersom jag ju inte tillhör den rika del av befolkningen, var jag lycklig som hade hittat en (subventionerat) kurs för bara 600:- sek, och en ställplats för husvagn 15 min från skolan, för bara 150:- sek per natt. Här kunde alltså även jag vara med, vidareutbilda mig, träffa (för mig) nya människor. Jag såg mycket fram till resan. Första riktiga efter stress-sjukdomen.

Inför den har jag förberedd mig. Grundligt. Det tog tid.
Att köra med 8-meters Öggi, mitt hem, full av allt möjligt, var ingen idé. Eftersom BrickbandMuseum.se ändå skulle va stängt medan jag är borta, kunde jag hyra den lilla retrohusvagnen Margrethe av museet. Utställningen blev packat ned, museiintendent Maggie skulle få lite ledigt.

Då kom det brev från Transportstyrelsen om att husvagnen hade körförbud för att fordonsskatt inte var betald av tidigare ägare! Well, det problem löstes.

Jag hade packat extra av allt – du vet, som bara kvinnor kan.. Det som var lite väl kvinnligt, var nog att jag inte kollade däcken på husvagnen. Dom såg ju fina ut – inget märkvärdigt. Min bästa vän, tomtägaren, hade lovat att fylla på lite luft med sin kompressor innan avresan igår söndag.  upptäckte vi, att det inte gick. Platt var däcket, platt var mitt humör. Vad gör man då?
Jag grät resten utav dagen.
Kollade vandrarhem, B&B och Airbnb. Ingenting ledigt i Karlskrona till ett pris där jag kunde va med. I princip skulle jag kunna bo hemma och köra till kursen varje dag, men det skulle kosta mycket i både bensin och tid.

När någon kunne reparera eller byta däcket, och vad sånt skulle kosta, det orkade jag inte ens tänka på. Jag ringde såklart mitt försäkrngsbolag söndag kväll; dom kunde inte hjälpa.

Olle blev räddningen! Han har bytt många traktordäck och även haft en bensinmack! Tomtägaren känner Olle. Så blev det. En ny ventil, 3 kg luft. En liten pratstund och en penning i handen. Körklar igen.
Men då var jag så trött och hade redan sagt åt folkhögskolan, att jag inte hade möjlighet att komma.

Dom kommande dagarna ska jag packa allt extra ur den lilla husvagn. Ta det lugnt och tacka Gud. Tänk om däcket hade gått sönder på motorvägen istället för hemma på gården !
Sen ska jag packa lite in i den lilla husvagnen och i lugn och ro köra till Danmark där en songwriters-festival (på en ö!) också har mitt namn på affischen kommande helg.

Jag tänker tillbaka på mitt liv.. på hur svårt det är att hantera besvikelser. Tänker på allt det som aldrig blev av. När tiden gick, såg man att det var okej, att det hände något annat, kanske bättre.
Berätta gärna din historia….. <3
kära hälsningar
Malene


Olle, lokal hjälte

4000 tulpaner

Damen påstod att hon hade 4000 tulpaner i blom.
Det måste jag se!, tänkte jag.
Så, på vägen hem idag, äkte jag dit. Solen sken och hon satt med kaffe i sin trädgård – ett paradis på jord.
Jag var helt tagen av dessa gula och röda tulpaner, också för att dom var så många.
Varför gör ni dethär?, var min fråga. För njutningens skull, svarade hon.
Hurra!, tänkte jag.
Vi pratade en stund om livet (och Gud) medan vi tog en kopp kaffe, och jag kände mig tacksam och rik när jag åkte därifrån. Hon kramade om mig, var glad att jag hade kommit förbi.
Så fint när man vill dela med sig av sin njutning. Som att spela musik för människor – eller visa upp sina 4000 blommande tulpaner!

Bor man i husvagn finns möjligheten att lägga lök till 4000 tulpaner liksom inte.
Jag är medlem i en grupp på facebook för folk som bor i husvagn (eller husbil). Många där hyllar friheten igen och igen: Igår var vi där, och idag är vi här.
Jag förstår kanske vad dom menar.. det var såna tankar som ledde mig till beslutet om att bo i husvagn. Men hittills har jag inte åkt nånstans.. haha! Tvärtom har jag sett fördelar med att stanna och fördjupa relationen till en miljö, ett samhälle och dess människor. Upptäcka att man inte behöver köra nånstans för att träffa spännande människor. Dom finns här. Eller där du är. Det finns inga vanliga människor – alla har sin plats eller filosofi eller glädje som dom generöst delar med sig.

Idag, 5 maj, är dagen där vi blev fria av andra världskriget (för 73 år sedan). Sorgen finns 1-2 generationer tillbaka och därmed i oss som lever nu. Att det påbörjas nya krig istället för att lägga tulpanlökar, är vi ju många som inte förstår.
Men frihet förstår vi. En stark känsla i alla människor. Den har dock olika uttryck. Idag mötte jag en dam och hennes 4000 tulpaner!

   

 

   

Första..

2018
Detta är min första vår som husvagnsinvånare. Jag har längtat !
Men Öggi och jag har klarat av vintern ganska bra, tycker jag. Varken hon eller jag visste ju vad vi sa ja till. Det går framåt – mot ljusare tider på flera nivån.

Detta är mitt första förtält – ja, det var det enda jag hade råd med
(149:- kr på Rusta), men det är hur fint som helst 🙂

ps. När jag bodde i Odsherred på västra Själland, arrangerade jag också visfestivaler (3 år i rad 2012-2014). I 2013 var temat ‘NU med fortelt og fællessang’ helt i orange och retrostil. Det var kul !
Förtältet var en tygtriangel, kallad ‘vindskydd’ (læsejl), köpt på Jysk. Min dåvarande ingenjörsman hade grundligt satt fast det. Men efter få artistuppträdanden kom det en vind som såg till att förtältet hamnade bakom husvagnen som var scenbakgrund. Ungefär som någon som stryker tillbaka håret för att inte få det i ögonen. Artisten som var igång, Albert, fortsatte som inget hade hänt. Jag skrattar när jag tänker tillbaka..


innan.. (foto: Peter Larsen)


senare.. (foto: Kim Knudsen)

Igår var den första april. Och lika väl som jag tycker att ‘sommartid’ ska avskaffas (så att vi har normaltid hela året), tycker jag också att första-april-skämtar ska avskaffas! Är det överhuvudtaget någon som skrattar? Blir inte folk bara upprörda och ledsna?

Jag önskar för dig en vår med glädje, skratt, solsken, kärlek mellan människor.
Den börjar NU !
<3
/Malene i Öggi

Långa fredagstankar

Länge sedan jag orkade diska. Ser inte najs ut i ett husvagnskök. Heller.
Har annars kört engångspapptallriker ett tag (använder dom flera gånger).
Just nu sitter jag i husvagnssoffan och äter en kakbit med den sista rena gaffeln.
Njuter att tomtägarens diskmaskin har tagit över uppdraget som jag inte klarade av. Bar in min disk i kassar, diskmaskinen står i gästhuset.
Jesus skulle förlåtit mej, jag förlåter mig. Man måste inte klara allt. Måste inte vara pigg och miljömedveten hela tiden. Måste inte måste!

Det är dags för lite beröm. Jag är stolt över att jag nu i 2 månader har jobbat (blivit arbetsprovat) bredvid att jag har spelat musik och rest i den anledning. Och skött om husvagn och mig själv. Ganska mycket för en tidigare stressdrabbat.
Men samtidigt som jag inte orkar diska, kan jag (som lovat mig själv efter stressen att inte hitta på nya projekt) sitta tills kl 2 på natten och tänka ut/researcha för nya projekt ! Varifrån kommer denna energi ? Är jag som ett barn som säger hon inte är hungrig när köttbullarna ställs på bordet, för att sen vråläta desserten ? Kanske.

Att ha egna projekt ger mig energi (sällan rikedom), men också stor tillfredsställelse. Med glädje kan jag tänka tillbaka på mina märkliga men roliga kulturprojekt. Och jag saknar att jobba med något sånt igen. Att jag redan har hittat på ett projekt, måste ses som ett friskhetstecken. 3 nyckelord är museum, textil, husvagn
Till skillnad från tidigare projekt, är detta inte farligt, riskfylld eller prestationsorienterad/-krävande. Berätter mer senare.

Gick förbi en skylt i en butik igår och läste PÅS-KRIS. Tänkte, jaförfan, det är för många plastpåser i vårt sårbara plastöverfyllda samhälle..
Åvisst, det stod PÅSK-RIS. Nån tradition med grenar o gula fjädrar.
Kan man önska ‘Glad Påsk’ på en långfredag ?
Jag säger bara lugn långfredag på dej <3
/Malene i husvagnen


Flerårskalender köpt hos husvagnsåterförsäljare Bengt i Örkelljunga


Disken innan..              Liten gitarrist hittat secondhand i Örkelljunga
Secondhandklänningar (från Sthlm 70:- och Örkellj. 40:-) väntar på våren

Världsstjärnan

Nu när jag ibland vågar mig ut, ur husvagnens comfortzone, är det bra att få veta att jag är en världsstjärna. Så är det; jag är en världsstjärna. Är inte vi alla? Gjorda av stjärnstoff.
Torsdag kväll sjöng jag med kyrkokören i Emmaljunga Församlingshem. Det var flera i kören än i publiken. Inte mycket stjärnstatus över det. Men vilken mänsklig värme! och glädja över att vara tillsammans! Kaffe och Gud.
Och en man som kom fram till mig och ville säga något. Jag hade sjungit en egen låt solo med gitarr. Den handlar också om glädje – ‘My inner joy’ (inre frid, som på sikt skapar fred i världen). Ironiskt nog, hade jag mycket oro: stämde gitarren? var det rätt låt? Ändå måste jag haft sjärnor i ögonen – lyckades få församlingshemmet/kören att sjunga med på låten som dom aldrig hört förut.

Mannen stod en tid och sa något väldigt filosofiskt. Då sa han plötsligt att jag var en världsstjärna. Jag skrattade och sa att då var det väl världsstjärna i min egen värld..  Han menade allvarligt att dom flesta människor stannar inom sina fyrkantiga ramar, men att såna som jag (och andra världsstjärnor) vågar öppna upp och, från scenen, delar med sig av sitt inre. Det tyckte han var världsklass – hemma i Emmaljunga.
Ord är bara ord. Inflationen i spräket får vi leva med. Starkt var det ändå – för mig som varit ‘borta från rampljuset’ en lång period. Efter stressen, tar det ännu längre tid att smälta intryck, har jag märkt. Jag är inte effektiv. Men kanske nu med mer effekt!

En sak är säker. Vet det nu, visste det inte medan jag försökte läka: jag vill, jag måste få sjunga och spela musik för människor, berätta historier, förmedla vackra budskap. Och även om jag i 4 månader inte övade gitarr och sjöng för någon, var det nånting som övade i mig, och jag kom ut som en bättre sångerska o musiker. Väldigt märkligt!
Undermedvetandet jobbar alltså vidare med det man satt igång.
Mitt råd till dig nu är: slappna av – du är och förblir en världsstjärna!


Vittsjö Kyrkokör i Emmaljunga.           Världsstjärnan.


Med ny ryggsäck till jazzgitarren – redo att dra ut o spela i hela världen.


Jordnära jordgubbe i blom – köpte bär till Valentines för att jag inte hade nån funny Valentine. Så fint att skuggan är ett hjärta <3