Återdebut

Ordet täcker inte min glädje över vad som hände igår.
Bara vad som hände.
Malene. Alene. På en scene. Igen.

Om få dagar kastas jag ut i arbetslivet (arbetsprövning), igårkväll tog jag tillfället att försiktigt testa scenlivet. Hade inte kunnat drömma om någon bättre återdebut !!

Dom senaste 4½ månaderna har jag försökt samla kraft, vilat ovenpå stresskulminationen medio september. Mest har jag suttit i husvagnssoffan och virkat (snart har jag ett sängöverkast 🙂 ), men jag har också tänkt mycket på hur mitt framtida arbetsliv månne kan se ut. Gör man samma som tidigare, har man inte kommit nånvart, eller hur?

I min viloperiod har jag också tittat mycket på dvd-filmer och svt play. Plötsligt fanns danska Sanne Salomonsen där i en interview. Hon som uppträdde vid mina gymnasiefester i början på 80talet, hon vars röst blev ideal för alla sångerskor på den tiden. Sanne blev allvarligt sjuk senare i livet, men nu satt hon livslevande och berättade att drivkraften till hennes comeback var musiken – att ge fansen det bästa hon hade, det som hon alltid hade gjort. Musiken.
Sannes ord var sanna – för mig också.
Man kan alltså ta stora beslut i en liten husvagn. Jag vill fortsätta med sång o musik, men gärna ha ett litet fast jobb bredvid.

Jag börjar musikjobba medio februari (se gig-list här: https://malenelangborg.wordpress.com/live/ ) – och jag har fått veta, att det får va en del av min arbetsprövning – för denna mix speglar ju hur mitt verkliga arbetsliv kommer att se ut framöver.
När jag igår morse fick chansen att hoppa in på ett återbud på Songwritersfestivalen Lund Berättar samma kväll, tvekade jag inte en sekund. Men jag kom för sent till förmiddagens läkarbesök och var generellt lite nervös hela dan. Jag har 150 låtar registrerade hos Koda/Stim, men – typiskt för mig – valde jag en där det fattades 2 verser som måste skrivas. Skrivas ut skulle det också. Var placerar man en skrivare i en husvagn? Nånstans, men inte framme och klar att användas. Jag duschar inte så ofta (vem bryr sej så långt ute på landet?). Makeup har jag inte haft sedan september, hur är det nu man gör?
Gitarren var tung med fodral på, men vädret var bra för en januarikväll (torrt, +4), och den röda turboSaaben flög iväg med lätthet. Jag hade min röda klänning på.
17 minuter från Lund (eller var det 15 minuter från Eslöv?) såg jag ett blått ljus och befann mig plötsligt i en lång bilkö. Fattade ju att det måste ha hänt en olycka, men dom sa ingenting på radion.
Många vände på sina bilar och körde ur bilkön. Andra stannade motorn. Vad ska jag göra?, tänkte jag. För en blondin kan en omväg, även med gps, vara en vilseväg. Så jag stannade bilmotorn och pratade lite med Gud om att jag nog visste att jag skulle stress-testas. Jag kom på att kontakta festivalarrangören Ivar via messenger. Programmet kunde flexas, det var ju tur. Men jag darrade lite när jag äntligen satt på scenen med gitarren.

Min första låt var ‘Min husvagn’ ( https://husvagnshistorier.se/husvagnsvisor/min-husvagn-forsta-husvagnshymn/ ) – men p gr a spotlight, hade jag svårt för att se de 2 nya verserna förrän en ljusets ängel bringade en liten lampa (såg inte heller vem det var som räddade min kväll). Jag berättade för publiken om min stresssjukdom, om min husvagn, och om denna återdebut. Dom tog emot mig! och småskrattade av min text. Vilken glädje! Plötsligt hade jag hittat formen, kände mig hemma på scenen, så nästa/sista låten – om ett tungt ämne: Stockholm, 7 april 2017 – kändes lätt som en plätt.

Efteråt fick jag underbar mat med öl. Det är första gången jag har beställt en alkoholfri öl i en bar. Men inte sista! För jag slutade dricka alkohol 31/12.
Resten av kvällen njöt jag till fullo. Att vara ute bland människor, träffa nya o gamla songwriters- och visvänner.
Klockan var 02.30 när jag åter befann mig hemma i husvagnen. Glädjen och framtidstron strålar fortfarande här på söndagseftermiddan.
Tacksam <3

Elona Planman på scen – hon är en sorts Pippi, bara på riktigt!

ÅterdebuTanten (hemligt foto från damtoan)