Bevara brickbanden!

Ett pyttelitet kulturprojekt

PROJEKTBESKRIVNING
Museum: Brickband i en Husvagn

från wikipedia:
‘Ett brickband är ett tvådelat band som används för att hänga upp en bricka på väggen. Brickband är ofta i textila material men kan även vara av exempelvis plast eller läder. De kan vara enfärgade eller mönstrade. Bandet består av två öglor som förenas upptill av en ring eller sölja i ett hårdare material, exempelvis trä eller metall, och hängs i ringen eller söljan på en spik eller krok på väggen i ett kök eller en matsal. Brickband var vanliga i svensk heminredning omkring mitten av 1900-talet. [Benämningen brickband används även något slarvigt och oegentligt om brickvävda band.]’

Brickband förtjänar ett museum !
Jag som vill skapa ett sådant, har samlat brickband en del år. Målet är 200 stycken och även då tar dom inte upp mer plats än att kunna ställas ut i en husvagn. Mysigt för besökare, praktiskt; museet kan åka på turné och ibland ansluta sig större textila arrangemang runt om i Sverige.
Brickband är enkla och praktiska; dom kan användas till mycket mer än brickor, t ex tidningar och trumpeter. Dom kan göras av moderna material i nutidsstil, men, begagnade är dom både kvinno-, folkhems- och slöjdhistoria. Kulturarv skulle jag säga.
Eftersom det finns stolta hantverkstraditioner i trakten – tänk på Lilli Zickermans vävkurser och arbete för den textila allmogekonsten (och medan hon bodde i Vittsjö grundade hon Föreningen för Svensk Hemslöjd), vi har också Zickermanska Rummet i Vittsjö bibliotek.
Lite research har jag gjort; brickband fanns redan på 30talet i Sverige, men det ser ut som att dom är ett skandinaviskt fenomen; dom finns bara här!
Ett brickbandsmuseum är unikt.

Tanken är att ställa upp en retro-husvagn på privat mark, ha öppet i helger – och utöka sommartider. Museibesökarna betalar entré och det kan serveras kaffe utomhus – vid specialarrangemang kan Det Lilla Brickbandet spela levande musik (undertecknat med gitarr). Vid intresse kan anordnas workshops där deltagarna gör sina egna brickband. Efter en rad program på tv om små museer, tycks denna museumsidé vara trendy. I en tid där allt går väldigt snabbt, är ett museum som ett andhål, en paus, en djupdykning i en annan tid.
I brickbandsmuseet får man beröra banden, känna på tyget – och sätta sig ner i husvagnen och njuta lugnet en stund.

Samarbetspartners kan vara hembygdsföreningar, lokala museer och textilorganisationer och -mässor. Husvagnen kan vara med på ett hörn i många sammanhang – det ambulerande museum.

Marknadsföring skall ske via webbsajt, sociala medier, turistföreningar med mera. Gäster kan vara turister från alla länder, lokala, nätverket, människor med kulturhistorieintresse, textil- och även husvagnsfolket.
För mig personligt – som har varit sjukskriven med stress – är det ett överskådligt projekt som kan vara en del av mitt arbetsliv. Jag har resurser som grafiker och skribent och kan således skapa broschyrer, webb m m  – loggan överst har jag designat.

Malene Langborg, Vittsjö, 2 april 2018

– – –

Igår, 26 april 2018, fick jag svar från Hässleholms kommuns kulturförvaltning: projektet får 5 000 sek ! Jag blev väldigt glad över erkännandet av min idé.
Men kan man skapa ett kulturprojekt för 5 000 spänn ?
Med kreativitet, vilja, lite tur och Guds välsignelse kan man lyckas!

Kul att HusvagnsHistorier utvecklar sig! Museet får dock en egen hemsida.

Första..

2018
Detta är min första vår som husvagnsinvånare. Jag har längtat !
Men Öggi och jag har klarat av vintern ganska bra, tycker jag. Varken hon eller jag visste ju vad vi sa ja till. Det går framåt – mot ljusare tider på flera nivån.

Detta är mitt första förtält – ja, det var det enda jag hade råd med
(149:- kr på Rusta), men det är hur fint som helst 🙂

ps. När jag bodde i Odsherred på västra Själland, arrangerade jag också visfestivaler (3 år i rad 2012-2014). I 2013 var temat ‘NU med fortelt og fællessang’ helt i orange och retrostil. Det var kul !
Förtältet var en tygtriangel, kallad ‘vindskydd’ (læsejl), köpt på Jysk. Min dåvarande ingenjörsman hade grundligt satt fast det. Men efter få artistuppträdanden kom det en vind som såg till att förtältet hamnade bakom husvagnen som var scenbakgrund. Ungefär som någon som stryker tillbaka håret för att inte få det i ögonen. Artisten som var igång, Albert, fortsatte som inget hade hänt. Jag skrattar när jag tänker tillbaka..


innan.. (foto: Peter Larsen)


senare.. (foto: Kim Knudsen)

Igår var den första april. Och lika väl som jag tycker att ‘sommartid’ ska avskaffas (så att vi har normaltid hela året), tycker jag också att första-april-skämtar ska avskaffas! Är det överhuvudtaget någon som skrattar? Blir inte folk bara upprörda och ledsna?

Jag önskar för dig en vår med glädje, skratt, solsken, kärlek mellan människor.
Den börjar NU !
<3
/Malene i Öggi