Från kust till kust

Igår bodde jag på ostkusten, idag bor jag på västkusten.
Hur gick det till?
Öland är inte så bred, ca 16 km – så det var i princip lätt för husvagnsekipaget att köra tvärs över det stora Alvar.
Svårare var det att hitta denna underbara plats nära Degerhamn. Jag har letat ett tag, varit stressad över det, så jag var jättetacksam när en nyfunnen Ölandskompis erbjöd, att jag & Öggi kunde bo i hennes trädgård. Jag har varit mycket nöjd med campingen i Stenåsa, men dom stänger ju när det blir höst – och efter att ha frågat turistbyrån, vet jag, att det gör alla andra campingar på Öland också.
Inte är jag klar med husvagnslivet; det har blivit en del av mig, min identitet. Det är nämligen lättare att vara miljömedveten; det är omöjligt att ‘konsumera’, för det finns inte plats! 🙂 Det finns en stor frihet också; livet blir mer flexibelt!

Att vakna i sin husvagn känns väldigt hemma, ändå vaknade jag i morse och tänkte var är jag? – alltså var är mina 4 världshörn.. Jag hittade dom så småningom under dagen.

Jag har en trygghet i att ha åtgång till ett rum där jag kan sova över om vintern har kalla nätter.
Kram från Degerhamn
Malene & Öggi (och Hjördis)

Här är några bilder:

FREE SPIRIT

På terrassen satt vi. Det var sista öppetkväll för säsongen, sommaren hade bjudit på livemusik, människomöten och öl (för min del alkoholfri). Vi var inte många, så det var lätt att prata, lokala som vi var.
Ett najs ungt par, nyblivna föräldrar och husägare, var nyfikna och jag berättade såklart om BrickbandMuseum, lite om musiken, och att jag bor i husvagn året om. Tjejen, som berättade att hon jobbar i en stor koncern, sa att jag var en FREE SPIRIT, hon tyckte det var coolt.
Kanske blev jag överraskad, men accepterade predikatet. FREE SPIRIT – smaka på orden.. Jag sa: Visst.. men jag är ju beroende av samhället eftersom jag med låg arbetsförmåga behöver ekonomisk stöd.

Jag har inte lust att vara mera fri än att ha Sverige i ryggen! Så är det. Men kanske lever jag okonventionellt, lite eget, följer inte normerna.. så mycket.. längre. Jo, det är en frihet. Letade länge. När jag tog reda på att mina hus + alla prylar ägde mig, måste jag bli av med det mesta. Och då gick det fort 🙂

Häromdan såg jag en film på svtplay. Tänkte att min pappa skulle sagt det var en klassiker man borde se. Från 1973, med Dustin Hoffmann och Steve McQueen i huvudrollerna: Papillon. Den var svår att titta på. Mycket blod/våld/ondska. För mycket för en som är HSP. Men den handlade om FRIHET. Frihet betyder oerhört mycket för människan. Speciellt den som är fången.

Fri som en fjäril kan man säga. Så ser det ut när vackra vingar bär den omkring.
Författaren till boken bakom filmen satt i fängelse i många år. Historierna – och flykten – är delvist diktning, men vi förstår instinktivt varför en fånge kan vara besatt av tanken om att fly !

Denna sommars konserter inbefattade också hyllning till Woodstock – det var ju 50 år sedan i år. Janis Joplin var med då. Jag fick inte vara med för mina föräldrar – jag var ju bara 4 år i 1969. Men annars hade jag kommit ihåg att Janis sjöng Freedom is just another word for nothing left to lose. En på samma sätt klok och sorglig hookline..

Jag nämnde alkoholfri. Det är också en form av frihet. Om du frågar mig.
Det är drygt 1,5 år sedan jag slutade med alkohol. Bara för att testa. Jag fann förresten Gud i den processen. No sprit, just spirit. Kan man säga.

Idag gick jag på museicafé långt ute på landet. Också en sorts frihet. Vi var få i sensommersol-o-regn som satt där, men det var ett par som fick kaffe. Vi hade ingen kontakt, men när dom reste sig och gick, sa hon till mig: Jesus älskar dig!
Blev aningen överraskad, men ganska rörd. Tack detsamma, sa jag. Dom körde iväg och jag vinkade. Satt med tårar i ögonen och kaffekoppen i handen. Det är också en sorts frihet. Att veta att man är älskad. Det borde även människor i fängelse få veta. Varje dag.

Malene <3