En äkta husvagnshistorie..

Med denna webbsida hade jag ju också tänkt samla in människors roliga och udda husvagnshistorier – tänkte inte på, att jag själv skulle bidra (så mycket).

Det är måndag morron, jag sitter och äter min havregrynsgröt. Långsamt. Jag tycker om detta. Men är lite trist. Jag skulle ha varit i Karlskrona..
Vad gör man i Karlskrona?
Jag hade anmält mig en veckas sommarkurs med irländskt folkmusik på en folkhögskola. Eftersom jag ju inte tillhör den rika del av befolkningen, var jag lycklig som hade hittat en (subventionerat) kurs för bara 600:- sek, och en ställplats för husvagn 15 min från skolan, för bara 150:- sek per natt. Här kunde alltså även jag vara med, vidareutbilda mig, träffa (för mig) nya människor. Jag såg mycket fram till resan. Första riktiga efter stress-sjukdomen.

Inför den har jag förberedd mig. Grundligt. Det tog tid.
Att köra med 8-meters Öggi, mitt hem, full av allt möjligt, var ingen idé. Eftersom BrickbandMuseum.se ändå skulle va stängt medan jag är borta, kunde jag hyra den lilla retrohusvagnen Margrethe av museet. Utställningen blev packat ned, museiintendent Maggie skulle få lite ledigt.

Då kom det brev från Transportstyrelsen om att husvagnen hade körförbud för att fordonsskatt inte var betald av tidigare ägare! Well, det problem löstes.

Jag hade packat extra av allt – du vet, som bara kvinnor kan.. Det som var lite väl kvinnligt, var nog att jag inte kollade däcken på husvagnen. Dom såg ju fina ut – inget märkvärdigt. Min bästa vän, tomtägaren, hade lovat att fylla på lite luft med sin kompressor innan avresan igår söndag. Då upptäckte vi, att det inte gick. Platt var däcket, platt var mitt humör. Vad gör man då?
Jag grät resten utav dagen.
Kollade vandrarhem, B&B och Airbnb. Ingenting ledigt i Karlskrona till ett pris där jag kunde va med. I princip skulle jag kunna bo hemma och köra till kursen varje dag, men det skulle kosta mycket i både bensin och tid.

När någon kunne reparera eller byta däcket, och vad sånt skulle kosta, det orkade jag inte ens tänka på. Jag ringde såklart mitt försäkrngsbolag söndag kväll; dom kunde inte hjälpa.

Olle blev räddningen! Han har bytt många traktordäck och även haft en bensinmack! Tomtägaren känner Olle. Så blev det. En ny ventil, 3 kg luft. En liten pratstund och en penning i handen. Körklar igen.
Men då var jag så trött och hade redan sagt åt folkhögskolan, att jag inte hade möjlighet att komma.

Dom kommande dagarna ska jag packa allt extra ur den lilla husvagn. Ta det lugnt och tacka Gud. Tänk om däcket hade gått sönder på motorvägen istället för hemma på gården !
Sen ska jag packa lite in i den lilla husvagnen och i lugn och ro köra till Danmark där en songwriters-festival (på en ö!) också har mitt namn på affischen kommande helg.

Jag tänker tillbaka på mitt liv.. på hur svårt det är att hantera besvikelser. Tänker på allt det som aldrig blev av. När tiden gick, såg man att det var okej, att det hände något annat, kanske bättre.
Berätta gärna din historia….. <3
kära hälsningar
Malene

Olle, lokal hjälte