Om att leva på försörjningsstöd
När jag för många år sedan (kanske 2000-2001) jobbade på Daimler-Chrysler /Mercedes i Malmö, satt jag i garantiavdelningen. Via en databas skulle jag handlägga garantiärenden. En kort period (den blev kort!) tog jag emot telefonsamtal från klagande kunder. Jag kommer specifikt ihåg samtalet med mannen som hade varit Mercedes-trogen i 30 år, och när bilen till slut började rosta, fick han inte den hjälp han behövde, han var jättebesviken. Jag sa att jag förstod hans besvikelse. Då slog han tillbaks mot mig ‘Vilken arrogans!‘, sa han, ‘Hur kan du som representerar Mercedes, säga att du förstår?!‘ – jag vet inte hur vi avslutade samtalet, men jag bad avdelningsansvarig om andra arbetsuppgifter.
Sedan dess har jag, som konsument, bara upplevt företagstrogna marionetter som har försvarat – även dåliga – produkter till yttersta gräns.
Idag upplevde jag något annat..
Det var möte i mitt lokala ‘socialministerium’ – alltså där jag, en gång per månad, söker försörjningsstöd.
Denna hjälp är en tillfällig lösning.. antigen kommer människor tillbaka till arbetsmarknaden, eller också kommer dom att få hjälp från Försäkringskassan.
Jag har hamnat mittemellan. Min arbetskapacitet är 25%, det är inte med flit, det beror på mina kroniska sjukdomar, utmattning +högkänslighet. Såna som jag ska hjälpas av Försäkringskassan. Dock har jag fått avslag på alla ansökningar. Varför? För att det inte finns garanti för att jag har det såhär i framtiden. Jag kan ju bli frisk.
Då var det att personen i mitt lokala socialministerium sa:
Det är INTE HUMANT.
Det är inte humant att försöka klara sig på försörjningsstöd – det går nämligen inte i det svenska samhället. Jag har bara lyckats (sedan 2017) för att det finns snälla människor omkring mig som har lånat mig pengar, som har ställt upp, som har sett till att min bil kan köra, som har bjudit på mat o m m.
Jag som trodde jag inte dög på dethär.. jag har lärt mig leva mycket billigt, ändå har pengarna inte räckt till.
Jag har jämfört med länder utan socialhjälp, känt mig tacksam. Inte jämfört med vanliga (eller rika) människor med heltidsjobb – men ibland undrat hur stort deras månadsbelopp till förfogande är 😉
Hur kunde denna person i mitt lokala socialministerium då säga så? För att hen ser orättvisor och kan jobba nerifrån o uppåt. Tala om för personer på högre nivå, hur det faktiskt ser ut. Tills det blir politik. En rejäl önskan om att ändra nånting i det svenska samhället.
Wau! – det var stort för mig att erfara. 2 ord ändrade min tillvaro idag. I alla fall mentalt.
‘Inte humant‘
Tack!
Malene Öland